Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


95

initiav till brottslingars lagförande, sakfällande och bestraffande, så snart dessa äro landets undarsåtar eller förbrytelserna beröra inhemska intressen, allenast af en underordnad och fullständigande beskaffenhet. Och ehuru detta äfven kommit till uttryck i den svenska rätten (brott åtalas endast i händelse af konungens förordnande, då det utom riket föröfvats antingen af svensk man mot annan än Sverige eller svensk man eller ock af utlänning mot Sverige eller svensk man), gå de förbehåll, hvarunder ett ingripande af förenämnda art här eger rum, enligt utländsk rätt stundom vida längre (bland annat i tysk rätt).

Utleverering.På detta sätt kan emellertid lätt hända, att en brottsling går fri från straff. Han har blott att söka sin tillflykt å en plats, der den eller de myndigheter, som enligt sina strafflagar äro behörige att uppträda i saken, icke hafva någon magt och ej heller kunna påräkna erforderlig handräckning af derstädes varande myndigheter. Och lika litet som en stat tillåter en annan stats myndigheter att på sitt område vidtaga någon verkställighetsåtgärd, lika litet bringar den enligt regel en straffdom, som fällts af ett annat lands domstolar, till verkställighet genom sina egna myndigheter (undantag bildar en konvention mellan Frankrike och England med afseende å deras ostindiska besittningar; hos oss finnes endast för civila mål en konvention med Danmark om ömsesidig verkställighet af sådana domar, som genom utmätning kunna bringas i fullbordan). Men deremot har det alltmera kommit i bruk, att den ena staten till den andra utlemnar brottsling för verkställande af ransakning eller till undergående af redan fäld straffdom, så snart förbrytelsen hörer under den senare statens strafflag. På sådant sätt lemna alltså staterna hvarandra dock understöd i utöfvandet af den straffrättsliga verksamheten.

Utleverering af förbrytare staterna emellan förekommer ganska långt tillbaka i tiden (hos oss konventioner med Danmark 1278 och 1343). Men de hafva från fordom och till nu helt och hållet förändrat karakter och betydelse. I äldre tider tjenade dessa utlevereringar nemligen staterna till