Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
107

Exempel härpå äro för vår rätt de omständigheter, som lända till strafffrihet, nemligen för så vidt de i det särskilda fallet ej hafva en fullt straffriande verkan (ungdom, sinnesförvirring, som ej är fullständig, och nödvärn). Härjemte är det mindre straff för handling i krig, då anledning funnits antaga den tillåten. Äfven här äro bestämmelserna i främmande lagar mera rikhaltiga (afvärjande af skada, inverkan af öfverordnad, bekännelse, långvarigt ransakningshäkte). Deremot råder öfverensstämmelse mellan den svenska och den öfriga moderna rätten deri, att de icke velat uppställa allmänna straffskärpningsgrunder. De omständigheter, som i sådant hänseende företrädesvis hafva satts i fråga, äro: brotts beslutande efter föregående öfverläggning och återfall i brott (iteration). Hos oss hafva dessa omständigheter tillagts betydelse med afseende å vissa brott, nemligen föregående öfverläggning vid dråp och misshandel samt iteration vid vissa egendomsbrott, hufvudsakligen stöld och snatteri samt rån och försök dertill. I det mesta hafva dock sålunda nya brott uppställts med särskilda strafflatituder. Till någon del tjenar dock iteration allenast såsom en straffskärpningsgrund. I det hela skiljer sig den utländska rätten äfven i dessa afseenden ej från vår.

Deremot medför, hvad särskildt iteration beträffar, densamma annorstädes i vida flera fall än i den svenska rätten en förhöjning af straffet, bland annat i norsk och dansk rätt, men företrädesvis i fransk rätt och i de strafflagar, som byggt å dess grund (belgisk). Iteration är för öfrigt icke något för den moderna straffrätten egendomligt begrepp. Förekommande redan i de antika rättssystemen (grekisk och romersk rätt), upptogs det såväl i den kanoniska rätten som i Carolina och vann genom praxis en alltjemt ökad betydelse. Hvad angår vår rätt, har det för någon tid äfven tillerkänts vida större verkan, än nu är fallet (enligt 1734 års lag vid edsöresbrott, stöld, snatteri, lönskaläge, hor, svordom och sabbatsbrott etc.). I fråga om förutsättningarna för iteration följas till en del olika regler. Hos oss gäller i detta afseende, att endast likartade brott räknas på ett visst angifvet sätt såsom itererade i förhållande till hvarandra