Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115

viljan icke egt rum i tiden mellan deras utförande. Men dermed är blott ett tvisteämne ersatt med flera.

Med afseende å vissa brott har vår rätt särskildt påbjudit användningen af begreppet fortsatt brott, nemligen, förutom vid stöld och snatteri, äfven vid vissa förseelser mot politiförordningar (försäljning af bränvin samt af vin, maltdrycker etc.; tillverkning af nitroglycerin etc.). Och det föreligger jemväl uttalanden i alldeles motsatt rigtning (KF 137 1887 angående tillverkning af bränvin § 28 mom. 1; KF 166 1875 angående protokoll öfver lagfart etc § 2). Men häraf vinnes ingen ledning för bedömandet af den stora mängden af återstående fall. Till en del beteckna dessa specialstadganden såsom t. ex. de som gifvits om stöld, snatteri och inbrott tvärtom afvikelser från den uppställda hufvudregeln. Deremot bidraga de onekligen till ett mera bjert framhållande af den oegentlighet, som ligger i det samtidiga användandet af två metoder, som lemna så olika resultat som kumulations- och absorptionsmetoden. Ty med samma skäl som flera stölder kunna betraktas såsom ett fortsatt brott, borde väl så äfven kunna ske med flera bedrägeribrott (så äfven i norsk rätt, Str. L. 21, 30).

Sedan man engång kommit derhän att anse, det straffet bör mätas efter brottsligheten i viljan och ej efter brottets effekt, samt man vid sammanträffande af brott till följd häraf i viss mån öfvergifvit kumulationsmetoden och antagit absorptionsmetoden, skall det alltid visa sig svårt att upprätthålla den förra och hålla den senare inom vissa skrankor. Den åtskilnad mellan olika slags brott och sammanträffande deraf, som för sådant ändamål uppställes, skall alltid visa sig i viss mån ohållbar. Det mera i viljans brottslighet, som densammas framträdande i flera eller olikartade handlingar må förråda, lär väl domaren bättre än lagstiftaren vara i tillfälle att uppskatta till dess tillbörliga värde. Och derför ligger det nära till hands att antaga, det absorptionsmetoden slutligen skall fullständigt uttränga kumulationsmetoden. Åtskilnaden mellan ideell och reell konkurrens samt reglerna för sammanläggning och förvandling af straff