Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
117

hafva de senare erhållit en betydande utvidgning och i sig jemväl upptagit det stora flertalet af de rättskränkningar, som beröra enskild rätt. Till en mera framskriden rättsutveckling hör i öfrigt visserligen, att förbrytelserna vinna en närmare bestämning och så till vida ökas, som åtskilnader göras inom hvad, som förut sammanförts under ett gemensamt begrepp. Huru ringa stadga i öfrigt äfven för närvarande vunnits på detta område, framgår deraf, att man tidt som oftast underkastar de nya strafflagarna omfattande bearbetningar (svensk rätt) eller förser dem med omfångsrika tillägg (tysk rätt).

För känntecknande af brott finnes sålunda ingen annan tillförlitlig bestämningsgrund än den, att derunder falla alla de handlingar, för hvilka den positiva rätten utsätter straff, och för graden af deras svårhet ingen annan ledning än måttet af det straff, hvarmed de af lagstiftaren blifvit belagda. Med afseende å straffens svårhet hafva brotten äfven af gammalt varit fördelade i särskilda klasser. Sådana indelningar finnas i mosaisk (brott värda döden i motsats till andra förbrytelser), romersk (kapitala förbrytelser, medförande döden eller capitis deminutio, och icke kapitala förbrytelser) och äldre tysk rätt (peinliche verbrechen, vid hvilka straffet var lifvets förlust eller stympning och unpeinliche, som endast medförde hudstrykning). Dessa åtskilnader voro hufvudsakligen af vigt i processuelt hänseende. Äfven i gällande fransk rätt finnes en indelning af liknande beskaffenhet (crimes, délits och contraventions), hvilken går igen i de flesta nyare strafflagar, bland annat äfven i de tyska och österrikiska (verbrechen, vergehen och übertretungen). Indelningen har i viss mån lagts till grund för åtskilnader i rent kriminelt hänseende, nemligen i fråga om försök till och delagtighet i brott samt sammanträffande deraf och preskription, men har sin största betydelse med afseende å det processuella förfarandet. Allt efter som förbrytelserna höra till den ena eller den andra gruppen, handläggas de nemligen vid domstolar af olika sammansättning: jurydomstolar, kollegiala domstolar af uteslutande juridiska embetsmän och