Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
132

olika verkan, som gerningen haft. Dråp var således icke annat än misshandel, hvaraf följt en viss svårare skada, nemligen lifvets förlust. Ofta tjenade derför samma uttryck i ett rättssystem till betecknande af dråp och i ett annat af misshandel (drep i isländsk rätt lika med slag, då dråp åter kallas vig, under det att drap i svensk och dansk rätt utmärker dråp), eller begagnades det till och med i ett och samma lands lagar ömsevis än i den ena och än i den andra bemärkelsen. Och till största delen har hvad, som för den äldre tiden sagts om dråp, äfven sin tillämplighet om misshandel. De omständigheter, som ledde till ett strängare bestraffande af dråp, hade samma verkan, der de förekommo vid misshandel (fridsbrott, förgiftning, mordvapen, försåt, misshandel å person, till hvilken man stod i ett särskildt pligtförhållande etc.). Och likaledes var förhållandet med de omständigheter, som ledde till ett nedsättande af straffet för dråp. Vid misshandel inträdde här dock i åtskilliga fall ej blott strafflindring utan full strafflöshet. Så var händelsen bland annat med ringare kroppsskada, som af våda tillfogats någon (enligt VGL svarta slag, hvaraf ej synlig skada uppstått; enligt 1734 lag MB 38 i allmänhet sår ˮaf full vådaˮ). Och äfven der befogenheten att mot annan sjelf skipa rättvisa icke sträckte sig till en rätt öfver lifvet, förföll dock ofta frågan om ansvar för annan kroppslig skada, som härvid tillfogades (1734 lag JB 16, 8 å rymmande landbo, som satte sig till motvärn mot jordegare, som sökte föra honom tillbaka), åtminstone om den var af ringare beskaffenhet. Särskildt gällde detta om den tuktorätt, som förut tillkom husfadern i en ganska vidsträckt omfattning (1734 lag MB 36, 1 öfver hustru; MB 36, 2 öfver legohjon; MB 30, 3 öfver barn).

Äfven i öfrigt bestodo förut samma regler för misshandel som för dråp. Särskildt finnes det sålunda redan i äldre rätt hafva för vissa fall fordrats ett förut fattadt uppsåt att misshandla, för att fridsbrott skulle anses hafva skett genom våldet. Och i mån som reglerna beträffande dråp undergått förändring, har detsamma äfven inträffat