Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/202

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


194

sammanhang med föreskrifterna rörande efterföljande delaktighet i allmänhet (fransk, tysk, holländsk och ungersk rätt). Och härvid framhålles stundom alldeles icke beskaffenheten af det brott, hvarigenom godset åtkommits, utan lägges allenast vigt derå, att brottet varit af svårare art (fransk och belgisk rätt: genom crime eller délit; holländsk rätt: genom verbrechen; tysk rätt deremot: genom straffbar handling i allmänhet). Och äfven om strängare ansvar stadgats för dylik befattning med det, som vunnits genom stöld, rån eller utpressning, hafva de härom gifna stadgandena dock en större omfattning och afse särskildt jemväl fördöljande eller mottagande af försnilladt gods (engelsk, österrikisk, och ungersk rätt). Vanligen framhålles ytterligare, att till straffbarhet fordras, det ifrågavarande efterföljande delaktighet egt rum i eget intresse (tysk, ungersk och holländsk rätt samt norsk i fråga om stulet gods), och länder ej blott såsom i den svenska iteration, utan äfven yrkesmässighet till straffförhöjning (dansk, tysk, ungersk och holländsk rätt). Ansvaret är ej heller bestämdt på samma sätt som i den svenska rätten (dock dermed lika norsk och fransk rätt), utan under fastställelse af särskilda latituder, som för oqvalificerade fall äro lägre än de, som bestå med afseende å hufvudförbrytelsen.

De svenska bestämmelserna rörande befattning med stulet gods ansluta sig till den redan i våra äldsta rättsböcker förekommande uppfattningen, att tjufgömmare vore att betrakta ej annorledes än såsom tjufvar (i 1734 års lag särskilda lagrum rörande döljande eller begagnande af tjufgods, MB 41, 3, och rörande dess köpande eller emottagande i pant, MB 49, 1). Utsträckningen af tjufnadsansvaret äfven till dem, som vidtaga åtgärder med hvad, som erhållits genom rån eller utpressning, egde rum genom kongl. förordn. d. 45 1855.




Försnillning.Från stöld, rån och utpressning skiljes i nu gällande rätt försnillning. Liksom vid förstnämnda förbrytelser vill gerningsmannen vid försnillning orättmätigen tillegna sig annans lösa egendom. Men det sätt, hvarpå han kommit i besittning af godset,