Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

206

tryggande af annans rätt medelst laga åtgärd undantagit från egarens fria förfogande. Men enligt regel behandlas en förbrytelse af denna art såsom ett brottmot offentlig myndighet (annorledes i dansk och ungersk rätt samt äfven i 1852 års österrikiska strafflag men här ändradt 1883). Äfven eljest har dock i några strafflagar sådant egenvilligt förfogande öfver eget gods, som innebär en kränkning af annans rätt, särskildt utmärkts såsom straffbart. Dessa stadganden äro dock af en större omfattning än det motsvarande i den svenska rätten (i norsk, tysk, holländsk och ungersk rätt bemägtigande af gods i annans lagliga besittning, i dansk rätt tillegnande af gods, hvaröfver tredje man har en rätt).




Förgripelse å annans rätt till fast egendom.Fast egendom var enligt den äldre germanska rätten lika litet som nu föremål för förut framställda egendomsbrott. Likvisst kunde äfven här de omständigheter inträffa, som hufvudsakligen utmärkte stölden och rånet i deras gamla bemärkelser. Och med hänsyn härtill finner man också ett högre ansvar stadgadt dels för ett rubbande af gränsmärken mellan fastigheter (GottlL: 3 mark, WmL II: 3 mark för hvart rör, SmL och Mell: 40 mark) och dels för ett egenmägtigt afhändande af annans fasta egendom och med våld verkställdt besittningstagande deraf (i ÖGL för iorþa ran 40 mark, om ej efter laga dom uppgaf jord, som man olagligen tagit i besittning; i VGL III: 27 mark samt i Skenn. St. 1335, LL:ne och 1734 lag JB 18: 40 mark för ett med våld verkställdt tagande af annans fastighet; i GottlL lifvets förlust för förskingrande af annans jord, som gaf 3 mark i lega, och i 1734 lag JB 10, 1 40 daler för afyttrande af annans jord utan fullmagt). Och på detta sätt kom särskildt rubbande af rå och rör i den senare rätten att för en längre tid betraktas såsom stöld och medföra det derför stadgade ansvaret (i ChLL 40 mark, om man blott uppkastade råstenar, men, om man flyttade dem, 40 mark och tjufsnamn; i 1734 års lag för allt rubbande af rå och rör 40 daler och ärans förlust, om det skedde af arghet och