Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

209

åverkan. Tvärtom hafva af gammalt under detta begrepp förts en mängd andra fall af egendomsbrott, bestående i ett tillegnande af naturalster. Och i viss mån är detta fortfarande fallet i vår rätt, nemligen med jagt och fiske utan laga rätt å annans mark samt med olofligt tagande af gräs och torf samt vindfälle eller annat, som ej uppphuggits eller beredts till bruk, äfvensom ytterligare med fällande af träd å annans mark och olofligt tagande af hvad derå växer, så vidt värdet af det tillgripna ej går öfver femton kronor, samt utan sådant förbehåll med syrande och bläckande af träd (Str. L. 24, 3, 4, 6, 7, 12–14). Emellertid kan i fråga om åverkan i allmänhet för vår rätt iakttagas en utveckling i rigtning att skärpa ansvaret derför. Detta har bland annat skett genom den omarbetning, som hit hörande stadganden med 1864 års strafflag undergingo, och än ytterligare genom den förändring, som derefter i denna del vidtagits (§ 4 enligt KF 16/8 1875). Delvis har åverkan bestraffats lika strängt eller till och med strängare än oqvalificerad stöld. Men härjemte hafva, hvad särskildt beträffar tillgrepp af naturalster, de fall, hvari dessa bestraffats såsom åverkan, efterhand inskränkts, och stöldbegreppet sålunda kommit att i allt större måtto lämpas å tilllgrepp af denna art.

I vår äldre rätt togs åverkan tydligen i en särdeles vidsträckt bemärkelse. Sålunda finner man i en och annan äldre rättsbok allt tillgrepp af naturalster, som begicks med deras frånskiljande från fastigheten, behandladt i byggningabalken och belagdt med det ansvar, som vanligen följde å åverkan. På sådant sätt synes från början äfven tillgrepp af säd samt af planterade träd och af frukt eller ärter i trädgård ej hafva räknats såsom stöld utan allenast såsom åverkan. Och än vidare har, med undantag för boskap, samma uppfattning gjort sig gällande beträffande tillgrepp ute å mark i allmänhet. Hvad som rörande platsen för framstälningen och straffbarheten sagts om tillgrepp af det, som växte å marken, har nemligen äfven här sin tilllämplighet, såsom i fråga om tagande af

bistock och huggen ved samt af ej allenast fisk ur

27