Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
216

förbrytelse (så äfven i grekisk och äldre mosaisk rätt). Under kejsardömet uppstod emellertid ytterligare ett kriminalrättsligt begrepp i stellionatet. Detta ansågs föreligga, så snart man af argt uppsåt kränkt någon i dess rätt och gerningen icke utgjorde annan förbrytelse. Hufvudsakligen tänktes stellionatet sidoordnadt till falsum, och äfven här var fides publica närmast föremålet för rättskränkningen. Men med sina sväfvande bestämningar blef stellionatet helt naturligt ett fullständigande begrepp till brott i allmänhet. Och ehuru, hvad särskildt beträffar egendomsbrotten, under stellionatet framför allt fördes bedrägeribrott i modern mening, räknades dit äfven andra former af oredlighet såsom undanskaffande af tillgångar till borgenärers skada och afhändande af sak, hvari annan hade panträtt.

Det är dessa två romerska begrepp, falsum och stellionat, hvilka i allt fall ligga till grund för de moderna bestämningarne: förfalskning och bedrägeri. De bilda hvar för sig dock allenast stomme till dem. I den moderna rätten hafva dessa begrepp nemligen i åtskilliga delar förändrat karakter samt bekommit ett annat innehåll och dermed också en annan omfattning, än de hade i den romerska rätten. Bland annat har sålunda bedrägeri gjorts till hufvudförbrytelse, hvartill förfalskning framstår allenast såsom en qvalificerad afart. Fastän ifrågavarande begrepp vunnit fastare bestämning i den moderna rätten, råder för öfrigt på detta område fortfarande stor osäkerhet. Svårigheterna äro här också särdeles betydande. Man befinner sig för egendomsbrottens del på sjelfva utmarken till kriminalrätten, och det gäller att sätta gränserna mellan förbrytelse och hvad, som blott kan betraktas såsom civil orätt eller som till och med, ehuru klandervärdt, eger fulla rättsverkningar. All vinst, som någon i handel och vandel bereder sig på annans bekostnad, kan ej från juridisk synpunkt betecknas såsom orättmätig, och än mindre kan allt det förfarande, hvarigenom sådan vinst skördas, beläggas med straff. Äfven med de noggrannaste bestämningar af hvad, som gör ett dylikt förfarande till straffbart, måste det alltså städse