Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
230

till fylles, att han ej gjort sig skyldig till sådana gerningar, som under de gifna förhållandena voro straffbara enligt gällande lag. Stod konkursen i samband med ett dylikt straffbart förfördelande af borgenärernas rätt, var det visserligen satt utom all fråga, att konkursgäldenären ej kunde göra anspråk på något undantag från tilllämpningen af exekutionen i hela dess stränghet. Men härtill fordrades derjemte något mera. Förutsättning härför var nemligen, att han genom olyckshändelse råkat på obestånd samt att han hvarken vidtagit sådana åtgärder, som röjde en uppenbar afsigt att minska borgenärernas rätt eller gjort sig skyldig till lättsinne och vårdslöshet i fråga om deras intressen. Och härtill anknöt sig den senare strafflagsstiftningen rörande konkursgäldenär.

Det uppstod nemligen efterhand en rörelse att borttaga alla de med en civil exekution förenade åtgärderna mot gäldenärens person. Exekutionen kom blott att omfatta förmögenheten. Derigenom utjemnades den åtskilnad, som i denna punkt förefunnits mellan en redlig och en oredlig konkursgäldenär. Och till sist genomfördes härutinnan full likställighet dem emellan. Men i stället infördes verkliga straff för den konkursgäldenär, som förbrutit sig på sådant sätt, att han enligt den äldre lagstiftningen gick miste om de lättnader i exekutivt hänseende, som endast varit förunnade den redlige gäldenären. Härmed vare dock icke sagdt, att straff endast stadgades för oredliga konkursgäldenärer, i mån som förenämnda åtskilnad i exekutivt hänseende bortföll. Detta senare har genomförts först i den närmast liggande tiden (ännu sådan åtskilnad enligt bestämmelser i finsk och engelsk rätt), och straff af berörda art förekomma redan med den nyare tidens ingång. Men dessa företeelser stå dock i samband med hvarandra. Det är ungefär liktidigt, som exekutionen blifver fullständigt enahanda mot alla konkursgäldenärer och som straffbestämmelserna rörande oredlighet i samband med konkurs ernå sin nuvarande fullständighet. Till en början afsågo dessa straffbestämmelser hufvudsakligen svårare former af oredlighet; och det var först så småningom som