Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
236

åtskilnaden i civilrättsligt hänseende mellan en redlig och en oredlig konkursgäldenär försvann med 1862 års nu gällande konkurslag, hvarigenom upphäfdes den ännu i 1830 års konkurslag den förre tilllagda afträdesförmånen, att af hans framtida tillgångar ej skulle till den återstående gäldens betalning utsökas hvad, som vore nödigt till hans eget, hustrus och oförsörjda barns underhåll (jfr. nu Uts. L. § 65).

Verkliga straff för konkursförbrytelser finnas visserligen omförmälda eller i allt fall förutsatta redan i lagverk af äldre ursprung. Men antingen afse straffen blott vissa speciella handlingar (i Visb. St. L. rymning med gods), eller också hafva de lemnats helt och hållet obestämda (Priv. för Göteborg 46 1621 i fråga om ˮbedräglige falsanter och bankaruptiˮ). En verklig lagstiftning i ämnet erhölls först genom kongl. plak. d. 143 1699 rörande bedrägeri i konkurs och kongl. förordn. d. 67 1730 rörande rymning, hvilkas innehåll i dessa delar återgafs af 1734 års lag (HB 16,4 och 5). Hvad beträffar vårdslöshet af konkursgäldenär, är detta begrepp visserligen kändt för 1734 års lagstiftare och framhålles särskildt i närmast derpå följande konkursförfattningar i motsats till såväl bedrägeri å ena sidan som oförvållad konkurs å den andra. Och i dessa senare författningar blefvo äfven vissa särskilda påföljder förenade dermed (häkte, ej visa sig på börsen, ej sköta publik syssla). Men dessa påföljder stodo i samband med den personalexekution, som oredlig konkursgäldenär i allmänhet var underkastad. Straff för vårdslös gäldenär infördes först med 1818 års konkurslag. Genom 1862 års konkurslag anordnades till sist, delvis under utsöndrande af fall i bedrägerigruppen, en ny klass af konkursförbrytelser eller s. k. oredlighet, hvarförutom infördes nu gällande ansvarsbestämmelse för oredlighet af borgenär (konkursl. § 133). Och dermed var systemet i dess närvarande form färdigt. Hvad angår de särskilda förbrytelserna, hafva, sedan de närmare specificerats (först i 1818 års konkurslag), åtskilliga förändringar med dem vidtagits, och bland annat hafva sålunda fall, som förut betecknats såsom bedrägeri, tilllagts karakteren af