Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
277

förordning å den ena sidan samt förutvarande rätt å den andra. Helt och hållet nya stadganden äro sålunda paragraferna 3, 9 och 13 i 1864 års strafflag och den dermed särskildt till sammankomst för offentligt ärendes behandling och främmande trosbekännares gudstjenst utsträckta friden (härmed ej skydd gifvet åt enskilda andaktsöfningar enligt K. Utslag 55 1875 och 711 1883). Svordom uppfattades ännu i 1734 års lag såsom ett brott mot religion och sedlighet (MB 3,1), och i sammanhang dermed behandlades förargelseväckande beteende i kyrka eller vid gudstjenst (MB 3,4 och 5; förut K. Stadg. om ed 1687, om sabbatsbrott 1687, Förbud ang. förarg. i kyrka 1686, KB 169 1700). Hvad beträffade förhandling inför domstol eller konungens befallningshafvande, funnos bestämmelser rörande sistnämnda förseelse i lagens processuella delar (UB 1,6, RB 14,7; jfr. 1864 Str. L. 11,2 och 6). Enligt särskilda förordningar (Hofartikl. 1687, K. Förkl. 1210 1687 och KF 78 1795) bestod visserligen en kunglig slotts- och borgfrid, hvarunder äfven inbegrepos de af rikets kollegier begagnade rum. Och likaledes var ansvar särskildt stadgadt för resande af vapen vid riksdagens öfverläggningar (lag 13 1830). Men i öfrigt saknades särskilda straffbestämmelser för störande af friden i myndighets närvaro eller vid förehafvande af allmänt ärende (jfr. nu 1864 Str. L. 11,5, 6, 7 och 9). Härförutom hafva förenämnda slags frider, med fullföljande af den utveckling, som i detta hänseende redan tagit sin början med 1734 års lag och tidigare författningar, i allmänhet upphört att bereda skydd åt vissa orter, saker och personer samt kommit att i hufvudsak tjena till upprätthållande af församlingsfriheten samt myndigheters helgd och anseende (dock enligt 1864 Str. L. § 5 särskild frid inom konungens slott i hufvudstaden). Före 1864 års strafflag (11,4) straffades ofredande af lik, endast om det förekom i sammanhang med stöld ur graf (1734 lag MB 46,4). Till det som i 1864 års strafflag upptagits af s. k. orättar hämpdir (11,8), har efter förebild af hvad, som i en del af den äldre rätten redan förekommit (ÖGL, VGL II, LL:ne och Allm. St. L.: edsöresbrott att ˮælta annan af lagha tilmælumˮ), fogats våld till