för öfriga fall afseende derå, huruvida gerningen skett af obetänksamhet. Äfven då skulle ej lifsstraff ega rum, utan blott böter gäldas (MB 1,1). Förutom förändringar i redaktion och straffsatser, medförde 1864 års strafflag (7,1 och 2) det fullständiga borttagandet af lifsstraffet. Och genom kongl. förordn. d. 28⁄10 1887 nedsattes ej blott för det svåraste fallet 1864 års lags straffsats, utan gjordes härförutom till vilkor för samtliga dessa gerningars bestraffande, att genom dem åstadkommits allmän förargelse. Med 1864 års strafflag bortföllo äfven straffen för svordom, uteblifvande från gudstjenst samt anträdande af resa under gudstjenst (jfr. 1734 lag MB 3,1—3, 8). I fråga om arbete å helgdag hade redan före 1734 års lag eftergifter gjorts med afseende å mattillredning, barns och boskaps skötsel, vår- och höstarbete ute å marken samt fiske, så snart uppskof ej utan olägenhet kunde ega rum (Stadg. ang. eder och sabbatsbrott 1665 och 1687; jfr. GottlL I, 6). 1734 års lag lät detta gälla i fråga om allt arbete till egen eller annans nödtorft. Och i 1864 års strafflag beviljades undantag från förbudet dels för arbete till egen eller annans nödtorft och dels för arbete, som ej kunde tåla uppskof (Str.L. 7,3). Äfven förbudet mot handel å helgdag erhöll i 1864 års strafflag en mindre omfattning än i 1734 års lag. Det inskränktes till att gälla allenast öppnande af kramlåda eller annan dylik bod under sabbatstid (K. Utsl. 25⁄6 1884 och 2⁄12 1887: äfven cigarrbod). Vid sidan häraf gälla dock speciella föreskrifter mot försäljning af spirituösa och tillagade, icke spirituösa drycker med störande af sabbatsfriden (KF 29⁄5 1885, 24⁄/10 1885; Str. L. 7,3 ej tilllämplig på försäljning af maltdrycker, då å försäljningsstället ej funnits andra varor till salu, jemlikt K. Utsl. d. 14⁄7 1874). Affall från den evangeliska läran och utspridande af villfarande lärosatser medförde enligt 1734 års lag visserligen fortfarande landsförvisning (MB 1,3 och 4). Men endast i fråga om affall voro särskilda påföljder förenade med landsförvisningen, och dessa voro härförutom inskränkta till förlust af arf och borgerlig rättighet i riket. Genom kongl. förordn. d. 23⁄10 1860 afskaffades allt äfventyr för affall från statsreligionen (i Finland
