Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
317

voro de vid behof skyldige att besörja uppbåd och vakthållning, gå i fält samt lemna skepp, proviant och utredning. Underlåtenhet härutinnan var belagd med ansvar. Och målsegande var den, som egde att tillse det skyldigheten rigtigt fullgjordes — således, vid ett solidariskt ansvar mellan de förpligtade, det mindre samhället och dess förstyren i förhållande till de enskilde samt det större samfundet och dess förstyren i förhållande till de mindre, ytterst konungen genom sina män. Så synes åtminstone förhållandet hafva varit enligt våra svealagar (UL, SmL, WmL II, HL).

Såsom ett svårare politiskt brott omtalades flerstädes rymning från hären och flykt från slagfältet (frank., anglos., longob., alam. och norsk rätt). Särskildt i de nordiska rättsböckerna var härjemte ansvar utsatt för landets hemsökande med utländsk krigshär och förrådande till fienden (hos oss VGL:ne, ÖGL, UL, SmL, HL; i öfrigt Fr.L., Gul. L., Er. S. L. samt Lex Alam. och Edict. Roth.) Detta var ett fall, i hvilket de nordiska rättsböcker, som eljest läto den fridlösheten åtföljande förlusten af gods endast omfatta den lösa egendomen, derunder inbegrepo äfven den fasta (VGL:ne, Er. S. L). Regelrätt följde gerningen lifsstraff och konfiskation af allt gods (ÖGL, UL, SmL, HL och Edict. Roth.). Såsom föremål för förbrytelsen tänktes ursprungligen landet i dess helhet (VGL:ne, ÖGL, Er. S. L.), i följd hvaraf gerningen alltså bestraffades såsom landsförräderi.

Äfven vid ifrågavarande offentliga förbrytelser kan iakttagas en sträfvan att tillskapa en enskild målseganderätt. Sålunda finnas böterna vid försummad vakthållning antingen i dess helhet eller till viss andel hafva tilllagts den, som angaf saken, jemte den felaktige deltog i vakten eller genom försummelsen led skada af fienden (UL KgB 12,1; SmL KgB 12,2). Och likaledes var flykt ur striden utmärkt såsom en förbrytelse mot stridskamraten (Ed. Roth.), och denne tillerkänd det bötesbelopp, som härför skulle erläggas (L. Alam.). Vid landsförräderi förekom exempel derpå, att den, som derigenom kom till skada, tog målsegandeandel, enligt ÖGL en tredjedel i boskiftet. I mån som den