Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/374

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
366

blott fört med sig, att densamma, i motsats till hvad förut varit förhållandet, uteslutande blifvit ett embetsbrott. Med 1734 års lag (MB 19,3) framhölls detta uttryckligen i fråga om vårdslöshet vid fånges bevakande, och genom 1864 års strafflag (25,14) skedde så äfven i fråga om ett afsigtligt lösgifvande. Förebilderna till 1864 års strafflags stadganden om förbrytelser af tjenstemän vid kommunikationsanstalter (25,15 och 22 mom. 2; enl. K. Utsl. 296 1885 stadgandena ej tilllämpliga, då jernväg väl fridlyst, men ännu ej öppnad för trafik) och om längre tids afhållelse från tjenstgöring (25,19) äro att finna, hvad det förra angår, i den allmänna fridlysningsstadgan rörande nämnda slags verk och inrättningar d. 181 1855 och för det senare i kongl. kung. d. 511 1782.

Hvad, som åter i det hela är nytt i 1864 års strafflag, är den likställighet med statens embetsmän, hvilken i viss måtto införts för andra personer i besittning af ett offentligt uppdrag (Str. L. 25,22; bestämmelserna om brott af embetsmän tilllämpliga i fråga om mäklare enligt Mäkl. Ordn. 2510 1872 samt i fråga om apotekare och hans biträden enligt K. Utsl. 54 1876, men ej i fråga om en af magistrat antagen exekutionsförrättare enligt K. Utsl. 55 1881). Förut funnos blott enstaka lagrum af sådant innehåll. Och helt och hållet nya stadganden äro till sist de, genom hvilka allmänna straffbestämmelser gifvits med afseende å fel i tjensten, straff stadgats för gröfre brott utom tjensten samt förordnande lemnats om maximibeloppet af de böter, som må ådömas för embetsbrott (Str. L. 25,16—18, 20, 21). Sin stora betydelse har i öfrigt 1864 års strafflag derigenom, att med densamma ifrågavarande brott först sammanfördes såsom ett helt för sig.

I tiden derförinnan hade dessutom i en mängd här ofvan icke angifna fall särskilda skärpta ansvarsbestämmelser efterhand införts, i händelse att vissa brott af allmän natur föröfvades af embetsmän i tjensten. Till den del som ifrågavarande föreskrifter hafva rört dolösa handlingar, hafva de efter införandet af 1864 års strafflags allmänna bestämmelse i ämnet blifvit öfverflödiga och