Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mansboten kom dock härigenom att bestå af 2 särskilda bötesbelopp: arvaboten (af brottslingen sjelf) och ättarboten (af hans fränder). Den förra gick till målseganden, den förorättade eller hans närmaste arfvinge; den senare åter utslogs efter samma grunder, som den indrefs, mellan den förorättades fränder. Dessa bötesbelopp kunde i öfrigt erläggas så väl båda i förening som ock, ursprungligen åtminstone, särskildt hvad beträffar ättarboten, hvar för sig ensamt. Ett sådant fall var det, då brottslingen ej inbegreps i förlikningen, utan lades fridlös. Ofta bortföll dock äfven vid dråp ättarboten (dråp af öfvermage eller i våda eller å främling, prest, qvinna, frigifven), och omsider blef slägtens deltagande i böternas utgörande helt och hållet afskaffadt, så att den brottslige ensam skulle böta för sin skuld. I Sverige skedde detta fullständigt förrän 1335 under Magnus Eriksson. I Norge egde det åter rum redan under Magnus Lagaböter, hvaremot i Danmark, hvarest ett försök i samma rigtning företogs af Valdemar II, ättens ifrågavarande deltagande i mansbotens utgörande genom praxis bibehöll sig ännu på 1500:talet.

Den normala mansboten torde åtminstone hos oss hafva bildats af ett mångdubbladt belopp af den vanliga bötessatsen under tillägg af den summa, som ättarboten utgjorde, samt kom omsider att i allmänhet utgöra en summa af 40 mark (Svealagarne och ÖGL, i hvilken senare lag dock härutöfver en ättarbot af 6 23 mark utgick; deremot enligt VGL 3 ✕ 9 mark + 12 mark i ättarbot = 39 mark, hvartill ytterligare kom en mark i äreskänk, så att det blef 40 mark; i GottlL 24 mark och i HL 15 mark). Af den normala mansboten bildades jemväl nya bötessatser genom mångdubbling, hos oss dubbla eller tredubbla, eller genom delning (20, 10 mark), hvarvid i främmande rätt mångdubbling särskildt förekom i anledning af den våldfördes högre stånd. Så var dock ej förhållandet i den svenska rätten, hvaremot här stundom utgick en särskild tukkabot till den herre, mot hvars tjenare man förbrutit sig. Mansboten gick hos oss äfvenledes till treskiftes.

Annorstädes tillföll mansboten (Engl. Frankr. Angl. och War. 200 skilling, annorstädes 160, 150