Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

34

stocken, afbön, förvisning ur staden, hudstrykning, i allmänhet använda för 3 och 6 markers saker; äfven i LL:ne knifs stingande genom handen, bandens eller hufvudets förlust). Men mera allmänt var, — och detta gällde :äfven för den händelse, att vederbörande ej ville begagna sig af sin rätt att fordra verkställigheten af ett straff af förenämda art — att bötesstraffet, dock först efter föregången fördelning af befintliga tillgångar, förvandlades till ett frihetsstraff, hvarvid dock häradets men ej konungens och stadens rätt bortföll. Brottslingen måste tjena hos de bötesberättigade, ända till dess böterna gäldades. Redan enligt Svea L:ne gick dock arbetet i afräkning å böterna (en mark för hvarje år, enligt Ln:ne tre mark).

Först efter landslagarnes tid, särskildt med 1653 års straffordning blef kroppsplikt det allmänna förvandlingsstraffet för böter, hvarvid redan då den grundsatsen principielt omfattades, att antingen allt skulle betalas eller förvandlingsstraff inträda för hela beloppet, hvilken grundsats alltjemt sedan bibehållits. Med 1734 års lag bortföll jemväl den förut öfliga valfriheten i fråga om kroppspliktens undergående (KB 1690) i stället för erläggande af böter, i följd hvaraf förvandlingsstraffet endast kom att inträda vid bristande tillgång å bötesbeloppet. Fängelse vid vatten och bröd omnämnes redan tidigt såsom förvandlingsstraff, nemligen bland annat i gårdsrätter och Visby stadslag äfvensom för ett särskildt fall i ChrLL (Kg B 9), samt användes i tiden efter landslagarne och enligt 1734 års lag såsom ett subsidiärt förvandlingsstraff i de fall, då. med afseende å brottet eller, hvad än vanligare var, å brottslingens person kroppsplikt syntes vara af alltför vanhederlig natur. Enkelt fängelse infördes åter efterhand jemväl såsom ett subsidiärt förvandlingsstraff för de fall, der ytterligare lindring kunde synas vara af nöden (adelsman, officer etc.; se äfven 1734 lag UB 10, 1; RB 39, 2.) Arbiträrt användes dessa två straffarter på detta sätt särskildt vida utöfver hvad i lagen stadgats. Med kroppspliktens aflysande genom KF 45 1855 blef fängelse vid vatten och bröd åter