Sida:Anteckningar efter professor Winroths rättshistoriska föreläsningar i straffrätt.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

principalt förvandlingsstraff, medan åter enkelt fängelse bibehöll sig såsom subsidiärt (jfr 1864 Str L 2, 11), till dess omsider fängelse vid vatten och bröd i nämnda hänseende helt och hållet fick vika för enkelt fängelse (1884).

Bötesstraffens användning.Efter en tilltagande användning af bötesstraffen under öfvergången från privata straff till offentliga och deras förnyade inskränkning i sammanhang med det närmare utbildandet af, det offentliga straffsystemet, hafva bötesstraffen äter kommit mera i bruk uti de nyaste lagarne. De ansluta sig till frihetsstraffen såsom ett nödvändigt fullständigande element i straffskalan. Och för deras mera utsträckta tillämpning talar härvid, att de i mindre måtto än frihetsstraffen lända brottslingen till framtida men i hans medborgerliga anseende. Mot dem kan man dock å andra sidan anmärka, att de egentligen ej drabba den rike och ej äro användbara på den fattige eller åtminstone i allt fall träffa olika. Hos oss användes bötesstraffet städse sjelfständigt. Annorstädes tjenar det åter, såsom i Tyskland, jemväl såsom ett tilläggsstraff, der snikenhet varit brottets driffjäder.

Frihetsstraff.
Hagströmer, Om frihetsstraffen
[Ups. Univ. Årskr. 1875].
I viss mening skulle man kunna kalla landsförvisningsstraffet ett frihetsstraff. Men i egentlig mening torde dock i den äldre germanska rätten frihetsstraff ej varit kända annat än såsom förvandlingsstraff. På detta sätt förekom, såsom nämndt är, vid underlåtenhet att gälda böter ett frihetsstraff, som bestod i tvångstjenst hos de bötesberättigade. Så länge träldom bestod såsom ett lifskraftigt institut, synes denna tvångstjenst verkligen hafva bragt brottslingen i ställning af träl, ehuru endast i förhållande till dem, som hade att fordra arbetet. I öfrigt ansågs han nemligen såsom en fri man, och ofriheten upphörde vid betalning af böterna, vare sig genom honom sjelf eller af annan. Men sedermera kom arbetstiden, på sätt nämndt är, att efter vissa stadgade normer gå i afräkning å bötestraffet.

Vid sidan af detta arbetstvång uppstod äfven verkligt fängelsestraff, företrädesvis i förening med viss kroppsplikt, särskildt vatten- och brödstraff. Detta ledde sitt ursprung från mosaisk och