Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/257

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
247

dugliga materialier, en kunskap, hvaruti Greklands och Italiens byggmästare voro öfverlägsna. Men detta kan svårligen väntas, sålänge kostsamma byggnader uppföras med ett murbruk, som stundom består af en förlegad, illaberedd kalk och opassande sandblandning.

Middagstiden var snart inne. Skara domkyrka och Varnhems klosterkyrka skulle den dagen beses, hvarföre jag icke sökte tillfälle att inkomma i kyrkan, och jag kan således icke yttra mig om hennes innandöme.

Härifrån till Skara passeras Odenskälla, nu Lundsbrunn, som redan 1724 besöktes. Den ligger i en täck dal, omgifven af löfträd. Man ser här en större hvitmålad träbyggnad med halfrunda fönsteröppningar. Denna träbyggnads brädbeklädnad skingrar den synvilla, man velat genom stil och anstrykning bereda. Om man rätt använder trävirke, som för mindre landthus är ett icke opassande byggnadsämne, behöfves intet bländverk till att förhöja dess värde. Visst är, att hvalfformer å trähus icke fägna den byggnadskunnige, liksom vågräta portbetäckningar å stenhus äro hvarken säkra eller prydliga.

Jordmånen börjar i närheten af Skara att bli sandig. Icke dessmindre uppskäres häromkring den tunna jordskorpan och brännes. Detta odlingssätt har snarlikhet med en gummas hushållning hos Greklands vise fabellärare. Hon slagtade nemligen hönan för att på engång få alla äggen.