Sida:Antiqvarisk och arkitektonisk resa.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

285

i besittning med vilkor, att de afträdde ett laxfiske i Vermland och årligen utgjorde 100 mark örtugar och 72 pund smör. Olof Eriksson fick likväl 1537 Varnhemskloster i förläning med förord, att han skulle tillhandahålla sex goda rustningar, hästar och glafven. Hithörande egendomar blefvo 1544 upplåtne till Abraham Eriksson Lejonhufvud under förbindelse, att han skulle erlägga räntor till Konungen och underhålla munkarna[1]. Desse herrar brydde sig föga om kyrka och kloster, utan läto desamme förfalla. Bådadera blefvo 1566 afbrände af Danskarna, hvarefter kyrkan väl blef af Konung Johan III försedd med vattentak, men hon råkade icke destomindre med tiden i stort förfall. Omsider började Grefve Magnus Gabriel De la Gardie att iståndstätta henne. Detta arbete börjades 1668 och slutades 1671. Klosterbyggnaden blef omsider förvandlad till en grushög. Konung Carl XI, som ofta upphöll sig på Höjentorp, fann denna kyrka så herrlig, att han i anseende dertill gjorde henne till moderkyrka för Skarkes eller Varnhems pastorat, hvilket 1714 blef i utbyte mot ett mindre tillagdt Biskopen i Skara såsom prebende.

Varnhems kyrka är en Latinsk korsbyggnad med tvenne fyrkantiga trapptorn i vester och ett halfrundt korutsprång i öster. Långhuset består af mellan- och sidoskepp, det förra är mer än dubbelt bredare, men blott dubbelt högre än de sednare. Koret har lika bredd och höjd som mellanskeppet, men tvärskeppet deremot har mindre bredd, men samma höjd. Fyra hufvud- och lika många bipelare å hvardera sidan uppbära mellanskeppets och tvenne starka pelare och åtta smärta kolonner understödja korets omgifningsmurar. En koromgång är lika

  1. A. O. Rhyzelii Monasteriologia Sviogothica, s. 180.