Sida:Arbetare.djvu/249

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 249 —

Här trifdes han utomordentligt väl. Ty det visade sig, att han isynnerhet under de senare åren hade gjort flitiga, öfverraskande flitiga, sparbanksinsättningar; och då han en tid hade vistats bland de glada flickorna i Malla Bimbams syskola, tycktes han ha glömt departementet och allt hvad dertill hörde.

Deremot blef han en mycket ifrig kyrkogångare, alltid på fruntimmerssidan. Och för många unga damer utgjorde det en religiös glädje att hålla fram psalmboken till den ärevördige gamle; det var nästan uppbyggligt att se detta blida ansigte och de snöhvita lockarne utöfver rockkragen. —

Men emellertid spelades det fjäderboll i pressen med verkligt raseri; isynnerhet var oppositionen flitig.

Först undrade man öfver hvad man skulle med amtman Hiorth till i statsrådet, en man som ingen kände. Så häntyddes det på en hisklig skandal, i statsrådet Bennechens departement: dokument skulle vara försvunna, hemliga gömställen upptäckta — en hel serie afslöjanden af den betänkligaste art.

De muntliga ryktena voro ännu värre; de sänkte sig ända ned till ett beryktadt fruntimmer vid namn fru Gluncke, som stod i nära förbindelse med statsrådet Bennechen. Dessutom visste ju hela staden, att två af statsrådets barn hade rest till Amerika hals öfver hufvud efter ett förskräckligt familjeuppträde.

Men isynnerhet hade ryktena mycket att säga om Anders Mos, den allsmäktige departementsvaktmästarens, försvinnande.