Sida:Arbetare.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 73 —

Man skulle just supera, då Alfred kom tillbaka till balen.

Alfred gjorde en hemlighetsfull grimas, hvilket föranledde hans vän att knuffa honom i sidan med många vänskapliga oqvädinsord. Derefter trängde de sig fram till buffeten, ty Hiorth påstod att Alfred behöfde »en ordentlig tankställare på detta.»

Det var dukadt i den lilla salen och de närgränsande inre rummen. Först försågo de äldre damerna och herrarne sig, derefter läto de dansande damerna betjena sig af sina kavaljerer, men innan dessa slutat till hälften, började de yngre herrarne att trängas omkring borden för egen räkning. Som en tät svärm af svarta flugor besatte de kanten af det första bordet, derifrån flög en skara till nästa, framryckande ohejdligt, obevekligt som Egyptens gräshoppor, kastande sig öfver fat och tallrikar, vädrande, gräfvande, tuggande, sörplande, uppslukande allt i tysthet under ett rasslande med knifvar och gafflar som af en enda stor ätmaskin i full gång.

Den unge blyge studenten Hansen hade, jag vet ej hvar, hittat en butelj sherry. Knapt fingo gräshopporna väderkorn på det, förr än en otalig mängd dryckeskärl sträcktes emot honom. Och i sin stora beskedlighet slog han i oupphörligt, tills han stod der med sitt tomma glas och den tömda buteljen.

Häråt skrattades hjertligt, men ej länge; man hade ingen tid att förlora.

Köttbullar i skarp sås, fylda kålhufvud, fiskeboller, köttfärs, falsk sköldpadda, uppskuren fågel

Arbetare.4