Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
STORKEN.

Så ser jag dig då här igen,
Välkommen stork, du gamle vän!
Ditt bo en helgedom oss var,
Som än du har på taket qvar,
Och vill du öka ditt skjul,
Jag ger dig gerna än ett hjul.

Ja, önskar du en våning till,
Tag pinnar, ris, tag hvad du vill!
Då kunna sparfvarna också
Ett eller annat vindsrum få,
När flyende de söka hägn
För hök och korp, för storm och regn.

Välkommen hit med vår och sol,
Och, än en gång, tack för i fjol!
Här blef, se’n du oss öfvergaf,
Så mörkt, så tyst som i en graf;
Men nu, se’n dig vi återfått,
Skall här bli varmt och ljust och godt.