Så vakna sköna, stolta mö!
Blif åter hvad du ej förblef!
Det är för tidigt än att dö.
Stå upp på nytt och — lef!”
Och unga hjeltens rop hon hör,
Hans bild står qvar, som drömmen, ljuf:
Hon sakta nu uppå sig rör,
Då rör sig ock Vesuv;
Det sprutar eld den långa natt,
Och slungar sten mot fega män:
Det är en vink, ett tecken att
Italia lefver än.
Och alp från alp det höres gå
Ett skakande, ett vredgadt ljud;
Och Medelhafvet darrar då
Uti sin blåa skrud;
Och golfen hviskar till sin strand,
Till sina klyftor stranden se’n:
”Än fins det kraft i Cæsars land,
Italia lefver än”
Hon lefver. — Snart den dag skall gry,
Då ej hon är trälinna mer,
Då våldets hot, då vapnens gny,
henne bäfvan ger;
Då hon skall sitta på sin thron,
Mot sina hvita alper stödd,
Och samla kring sig en nation
Med kraft ej än förblödd.
Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/251
Den här sidan har korrekturlästs
243
ITALIA.
