Sida:Böttiger - Samlade skrifter1.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
270
STRÖDDA DIKTER. II.

OM BORD PÅ "SVENSKA LEJONET."

Lustigt det är öfver salta vågor
Följa det svenska lejonet åt.
Se, hur det frustar båd' rök och lågor,
Hittar, som fordom, sin kända stråt!
Fiendens hjelmar, som böljornas skum,
Klyfver det ännu, och banar sig rum.

Hurtigt det går öfver blåa djupen
Hän till Germaniens vinkande jord.
Svenska lejonet heter slupen,
Svenska hjertan den har om bord.
Kämpande lefva och segrande dö,
Är lejonets valspråk till land och sjö.

Herrligt det är öfver vågor simma,
Dem Gustaf Adolf den store har plöjt:
Kyssa den strand, der i fordomtimma
Han sina knän till bönen har böjt.
Målet, som han, för vårt nattliga lopp
Hinna vi alla, när solen går opp.