Sida:Berzelius Bref 9.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


122

Blif snart frisk igen; ty på vår resa til Norige i sommar mäste Herr Assessoren vara rask, så vist som den skal gdra kroppen godt.

62. Berzelius till Gahn.

Stockholm d. 23 febr. 1815.

Jag bjuder aldeles icke til at trösta Herr Assessoren; jag gråter i detta ögonblick med Herr Assessoren, ty jag har haft tilfälle at lära känna, til hvad grad den gorda förlusten ej står at ersätta.153 — Vänners samtal Öfver indifferenta ämnen komma oss ofta at glömma våra lidanden, och denna reflexion har hos mig väckt den Önskan at kunna vara hos Herr Assessoren; men så ljuft det skulle vara för mig, om jag kunde då och då skaffa Hr Assessoren någon glad stund, så mäste jag dock neka mig denna tilfredsställelse, då mina embetsgöromål och åtskilliga til den instundande riksdagen nödvändiga göromål i salpetercommitteen nödga at afstå ifrån detta förslag. — Eggertz, från hvilken jag nyss hade bref, berättade mig ankomsten til Fahlun af en med adress til Landbruksacademien försedd låda. Denna låda är vår flintläda. Hon kom från Småland til L. Br. Ac. full med mergel och stannade i mit förvar.

Hafva vi hopp at, då hälsan, årstiden och andra omständigheter sådant medgifva, få se Herr Assessoren här i Stockholm? Om Hr Assessorn anade, til hvad grad han är kärkommen ibland oss (jag räknar mig til Hr Assessorens anhöriga här i staden), så nekade Hr Assessoren oss ej denna lycka.

Var god och hälsa Eggertz at han får et långt bref med nästa post. — Tantalum är en stygger pies. Jemet löses, och tantalen ligger der oangripen men jernhaltig.

Blif snart frisk igen och svara mig icke, förr än Herr Assessoren mår fullt bra. Eggertz berättar mig nog, hur Hr Assessoren mår.

Förlåt min bråska. Berzelius.