Sida:Berzelius Bref 9.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


149

vatten. I alla fall slår saken ut så, at den förtjenar at allvarsamt påtänkas. —> Men långt komma vi ej ändå, utan at Farbror är med, ty blott lör det at Farbror finnes, så upskuter man med villrådighet, til man kan få Farbror med, saker, som man annars blindt skulle gå på med.

Jag har hört at Herr och fru Lorichs174 komma til Stockholm i januarii; Eggertz lärer och komma då; månne Far* bror icke skulle kunna få lof af fru Ullholm at följa med dem; efter jag merker at man anser Farbror för så barn på nytt, at altid någon skal vara med och påminna om at knäppa igen rocken. — Intet för det at icke jag tror at Farbror bergar sig rätt väl utan dessa påminnelser och at Farbror likaså ofta, om ej oftare, går med bara magen ut på gården i Fahlun, än det skulle ske här i Stockholm.

Var så god och bed Wallman mycket om förlåtelse at jag ej svarat på två bref; men jag ser nu tydligt at jag i dag äfven begynnt försent för at hinna ifrån mig til posttimen. Stenlådorna äro komna. Några försök på thoriten ge ingen thorjord ty värr.

Hälsning och vänskap.

J. Berzelius.

Tusende vördnadsbetygelser til famillen.

76. Berzelius till Gahn.

d. 11 november 1816.

Sedan jag förseglat mit sista bref, kom jag ihog hvad jag gort för en vacker räkning på stärkelsesockret. Saken har Farbror visst förstått, men ej hur jag kom til detta re* sultat. 100 tf stärkelse gifva 116 tf socker, och vid räkningen af 2 Iti stärkelse satte jag et par nollor til och tog bort för få utan at tänka derpå under slaget i Collegium, der jag då, som nu, gorde min correspondenz.