intresserade drottningen, var hennes mjölkkammare. Detta rum var beläget på sidan af den större byggnaden. Hon kom hit från Windsor på aftnarna, lät i sin åsyn mjölka sina kor och lekte matmor på Frogmore. Denna mjölkkammare var nu ej annat än ett litet med ostindiska postlinskärl fullsatt rum, som hade en enda hylla, på hvilken stodo några flata kärl af förtennadt järnbleck, fyllda med mjölk, och en postlinsskål med ett par marker smör simmande i vatten. Parken omkring huset är på ena sidan omgifven med en gräfd, irregulier kanal, som ser ut att vara en förbilöpande flod, emedan den visst har sina 12 alnars bredd. Af den upptagna jorden har man bildat en kulle, som nu är beväxt med träd och buskar, och öfverst står en liten kinesisk pagod. Parken har flera små grottor och hviloställen. Det största är ett lusthus af sten, där den kungliga familjen ibland brukade dricka te. Där stod ett bord midt på golfvet, hvarpå låg ett hufvud af drottningen i Preussen, gjordt efter den mask, som togs på henne efter döden. Vi sågo en eremitage med en vördig målad eremit, hvars bord dignade under ett öfverflöd af välsmakliga frukter, allt af sten. Orangeriet innehöll foga annat än geranium, icke en gång löfkojor, som pläga fylla svenska orangerier. På ett ställe stod en vattenkonst, där vattnet, som numera ej var i gång, emottogs af flera ganska stora snäckor. Rundt omkring vattenreservoaren hade man lagt en mängd förträffliga, stora, kristalliserade mineralier, som, då de ditlades, måtte hafva sett ganska artigt ut. En stuff af kubisk Derbyshire-flusspat hade en alns längd och tre kvarters bredd. Ett stycke petrificeradt trä af en vanlig huggkubbs storlek hade redan begynt söndervittra. Ofantliga kristaller af kalkspat och kvarts voro ännu oangripna. För att minska effekten af dessa mineraliers reguliera skapnad och för att efterhand betäcka dem hade man emellan dem planterat växter, som år från år samlat humus i fördjupningarna emellan kristallerna, och på det
