sterling, hvilket, såsom du ser, lönar sig litet [båttre] än att publicera böcker i Paris …
Paris den 25 mars 1819.
… Sedan i dag 8 dar sedan är jag åter i Paris efter att hafva slutat mina analyser på Arcueil. Om dessa äfvensom om annat vetenskapligt nytt säger jag dig denna gång intet, emedan jag skrifvit ett långt bref därom till Sefström, hvari du finner rätt kuriösa saker …
Vi hafva nu haft vår redan i tre veckor. Aurikler, saffran, rosa semperflorens och aprikosträden blomma utanför mina fönster, träden knoppas och lysa gröna på långt håll. Trädgårdarna hafva redan hyacinter och jonquiller, med ett ord, naturen har lif igen. Du vattnas i munnen åt denna tidiga början, och du längtar efter denna sköna natur, där du ännu går och puttrar med melankoli i din blå kapprock och med galoscher i den lort, som säger dig, att en vår kommer också hos oss. Du har orätt, bror; ve den, som icke förstår att njuta hvad han har, det är sällsamt, att det finnes någonting, som är verkligt bättre, och mästaren, som har länkat ihop dessa kuggade hjul, som drifva hvarandra, har ställt så till, att i allt ondt och godt ersätta hvarandra, och medlen till njutning äro öfverallt nästan desamma. Jag har så länge väntat att se dessa knoppar utvecklas till löf, att jag är ledsen därvid; en månadsgammal bladknopp är ett gammalt barn, löfvet skall få skrida fram, så långsamt det vill, det intresserar mig icke mer. Denna mark, som började grågrön och som ännu på tredje veckan ej visar naturen stort skönare, skall få låta sitt långsamma gräs kläda sig i sommarens färg med all den tröghet den vill, intryckets behag är förloradt genom förberedelsen, och allt reduceras till den låga, kroppsligt behagliga känslan, att det ej är så kallt mer och att smutsen är nästan borta.
Mins du våra morgonpromenader i Kungsträdgården förliden vår, mins du den mängd af ljufliga känslor, som
