Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
217
22 JUNI 1819.

oregelbundet, emedan stenblocken ej medgifvit den reguliära formen, och på dess södra, åt dalen vända sida låg en naken coulée af lava, som syntes hafva utkommit något nedom bergets öfversta spets och flutit ned mot foten, som den likväl icke riktigt uppnått. Den var midtpå ganska tjock och mäktig, men på sidorna var den endast ett kvarter djupt där den slutade. På flera ställen hade sprickor och fall frambragt genomskärningar både af lavan och granitberget, så att vi kunde se deras läge på hvarandra. Midtpå couléen, där den var tjockast, uttogo vi delar af lavans nedersta yta och granitens öfre, hvilken visade alla tecken af att hafva varit glödgad och var lösbränd. På sidorna däremot, där couléen var mindre djup, hade graniten ännu sin naturliga färg och fasthet, men den hade spruckit i skåliga aflossningar under lavan, alldeles såsom det händer, när man gör upp eld på ett gråstensberg. Här syntes för öfrigt inga tecken till en krater, det är till ett ställe, där gaser utbrutit och aska utregnat. Dalen blef framför oss bredare, och det syntes långt till nästa ställe, där något varit för oss att hämta, så att vi härifrån vände om. Just som vi höllo på att packa in våra stenar, red oss förbi en kavalkad, bestående af två eller tre gendarmer och en herre med plymer kring hattbrämet. Vår ledsven sade oss, att det var underprefekten. Arfvedson hade ridit litet förut; då sousprefekten red förbi honom, sade han: »Er häst har fallit omkull i lorten»; Arfvedson svarade ja, hvarpå prefekten vände sig till sitt medfölje och sade: »C'est un anglais.»

Vi togo en liten frukostrisp i Murols och begåfvo oss på vägen till Mont Dore. Vi måste åter rida upp ur dalen för att öfver ännu andra berg kroka oss fram till la Vallée des bains. Vi foro förbi le Puy de Sancy, som är ett af de högsta bergen i Auvergne, och Puy de la croix Morand, som utgör medelpunkten för de auvergneska vulkanerna, och anlände efter några timmars ridning klockan 3 till byn, där baden äro belägna. Vi voro nu så trötta, att vi gingo att lägga oss för en timme eller något

Berzelius, Reseanteckningar.28