Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
3 JULI.

en liten karl, lagom satt och ej illa växt. Hans ansikte är mera långt än rundt, hans ögon lifliga af gråaktigt blå färg och hans haka lång samt något kullrig. I hvilande ställning har han air af en förfelad galant, men då han talar, blir han hel och hållen eld. Hans ålder är 33 år och några månader. Af complaisance för mig talade han franska, hvilket han annars gör både ogärna och, i anseende till det engelska uttalet, otydligt. Då han talade sitt modersmål, var hans mål behagligt, språket ganska rent och meningen i hög grad klar och tydlig. Han förde mig ned i laboratorium, ett tämmeligen väl inrättadt rum, där den ena hälften var laboratorium och den andra auditorium. Här fanns den slags oordentlighet, som är oundviklig i hvart och ett laboratorium, där man arbetar och där allt måste ligga prompt för händer, utan att man skall behöfva springa i skåp eller hyllor hvar gång det skall nyttjas. Då jag såg denna mängd af sönderslagna glas, af hopsmälta, slaggiga retorter, dessa bord fulla af märken efter syror, kaustika alkalier, med ring i ring efter glas, ur hvilka massan jäst öfver, med täta saltinkrustationer, dessa illa åtgångna platinadeglar, spräckta postlinsskålar, alla järnsaker rostade af sura ångor, all mässing grön, japaneringen till hälften bortfrätt från blecksaker, samt filar, knifvar, tänger, ventiler m. m. huller om buller i alla bordslådor, — då kunde jag begripa hvad Correggio kände, då han i sin själs fullhet lät undfalla sig: Anch'io son pittore. — Jag fick nu den glada öfvertygelsen, som förut endast varit en aning, att ett städadt laboratorium utvisar en lat kemist.

Efter ett kort samtal i laboratorium berättade mig Davy, att i dag Royal Society hade ett möte på observatorium i Greenwich, att det kanske skulle intressera mig att vara där närvarande, och han gaf mig för detta ändamål ett rekommendationsbref till mr Pond, royal astronomer. Jag gick genast därifrån till Charing Cross, satte mig i en postvagn, som kort därefter gick till Greenwich (beläget något mer än 12 svensk mil från London), och kom