för 2 shillings dit inom mindre tid än 3⁄4 timme, sedan jag lämnat Davy. Observatorium i Greenwich ligger i en skön park på en höjd och behärskar hela trakten. Det är omgifvet af en liten gårdsplan, som helt och hållet är använd till en blomsterparterr af utmärkt skönhet. I observatorium presenterade jag mitt bref till mr Pond och blef genast emottagen i de lärdas samfund. De personer jag här träffade voro sir Joseph Banks, dr Herschel, dr Wollaston, mr Tennant, mr Howard, dr Thomas Young, mr Watt m. fl., som mindre intresserade mig för deras från mitt skilda yrken. Då man på en gång oförmodadt råkar i sällskap med personer, som man i långa tider lärt sig att värdera, men som man alltid på afstånd betraktat med den liksom medvetenheten att aldrig få se eller råka, och nu på en gång ser dem alla lifslefvande för sina ögon och med deras uppmärksamhet fästad åtminstone för några ögonblick på ens person, så väcks inom oss en känsla, som ingen kan göra sig begrepp om och som måste erfaras för att bli känd. Jag vill för det närvarande kalla det ett rus. — Jag har förut omtalat sir Joseph. Den bekante astronomen dr Herschel är nu en mycket ålderstigen man men rask, liflig och af ett intagande väsende. Han är liten till växten, lagom satt, något litet hjulbent och bär en modern peruk, som föreställer eget hår. Han hade den godheten att invitera mig till sig i Slough, där han bor, omkring 4 svenska mil från London, helt nära till Windsor. Dr Wollaston, sekreterare för Royal Society, bekant för sina många upptäckter i kemien och fysiken, är en man emellan 40 och 50 år af ett ganska behagligt utseende, högst enkla manerer, redighet och klarhet i sitt tal, intérêt i den minsta åthäfva och begåfvad med en sådan esprit de justesse och en sådan moderation i sina påståenden, att det blifvit ett allmänt ordspråk, att den, som disputerar med Wollaston, har orätt. Det är så mycken likhet i åtbörder, utseende och naturliga anlag emellan Wollaston och J. Gottl.
