och kol, som här och där bildade stycken af antracit. Vi sågo sedan på andra sidan om floden Gryonne ett stycke därifrån, huru gipsen åter betäcktes af kalk, på hvilken kom ett nytt gipslager, som åter högst upp betäcktes af kalk. Denna senare växling skulle vi se i öfre galleriet, som kallas la galerie du fondement; men stigaren hade beledsagat dit in ett annat sällskap, så att vi ej kunde få några lampor. Charpentier förde oss i stället på en ganska intressant gångstig rundt omkring berget, där vi hade tillfälle att med egna ögon öfvertyga oss om lagrens superposition. Hela denna ofantliga gipsmassa är vattenlös gips (anhydrit), men som i dagen, där den träffas af luft och sol, tager vatten, sväller och spricker, och detta räcker på sina ställen ända till 100 fot inuti berget. På andra har denna förvandling endast sträckt sig till den yttersta ytan. Saltet fås här icke i form af stensalt. Det är i fina delar insprängdt i gipsen, och man söker endast källådror, som man leder fram till en gemensam reservoar; dessa källor, som komma fram i gipsen, hålla 2 ℔ salt på 1 kub.-fot vatten. Vattnet graderas först och kokas sedan på vanligt sätt till saltets krämpning.173
Vi återkommo från denna vandring först kl. 4 till Devens, där Charpentier trakterade oss med en tallrik sköna aprikoser och en butelj gammalt vin, hvaraf ingen droppa blef öfver. Han följde oss till staden, där han var bjuden till en middag, som han för vår skull försummat. Vi bödo honom att äta med oss, men han ursäktade sig. Gårdagens fatigue, adderad till denna dags sju timmar fortfarande promenad, hade tämmeligen ansenligt uttröttat oss, så att behofvet af hvila blef större än det att äta. Vi beställde vår middag till half sju och öfverlämnade oss åt de soffor och stora stolar, som sträckte oss armarna. Då middagsmålets tur kom, blef det icke sparadt. Vi gjorde i skymningen en promenad kring Bex och fingo efter vår hemkomst kl. 9 en visit af hr Charpentier, som presenterade oss hr Hardy, en mineralog från
