möta såväl utanför staden som på gatorna troppar af unga män, af hvilka ej en tjugondedel har betäckt hufvud eller en hatt eller mössa i hand. De som ej äro barhöfda, bära en liten mössa, som de kalla barett, som är ganska låg, utan bräm och ligger som en hopvikt svart näsduk ofvanpå
hufvudskullen. De flesta studenter ha mustascher, några hafva därjämte äfven skägget kvar öfver hela hakan och se då fullkomligt ut som baschkirer. För att lätta inbillningen och minnet tecknar jag här i brädden en Tübingerstudent, sådan han står för mig på gatan; till all lycka är han i sin fulla skrud, d. ä. har barett, mustascher, tobakspipa och sporrar. Orsaken till detta eftersökt barbariska och sluskiga utseende ligger i den filosofiska anda, som hos oss är känd under namn af fosforism och som i Tyskland heter naturfilosofi. Dess basis är okunnighet om allt reellt, kärlek för poesi och sköna konster samt ett förtroendefullt och oöfverlagdt hängifvande till de personers meningar, som genom obegriplighet få reputation för djuphet, i synnerhet om deras galenskap går så långt, att styrelsen å det sunda förnuftets vägnar ser sig nödsakad att sätta dåren i den ställning, att han ej mer kan göra skada. I denna förnuftsstämning tänker man sig tillbaka till forntidens begynnande kultur, då skaldedikt och så
