metaller, såsom bly, järn, kvicksilfver och koppar, hvilkas atomer enligt Berzelii tabell af 1818 voro dubbelt så tunga, som lagen om det konstanta atomvärmet fordrade. Berzelii äldre atomvikter för alkalimetallerna och silfver måste t. o. m. divideras med 4 för att bringas till överensstämmelse med denna lag. Så mycket anmärkningsvärdare är den beredvillighet, med hvilken Berzelius genast från början erkänner den omfattande betydelsen af Dulongs upptäckt.
127. Grefvinnan Tawast, en äldre syster till den bekante mineralogen Vilhelm Hisinger, synes hafva varit ägarinna till det hus på dåvarande Ladugårdslandet, där Berzelius under en längre följd af år bodde, innan han 1818 valdes till Vetenskapsakademiens sekreterare och i denna egenskap erhöll boställsvåning i akademiens hus vid Stora nygatan. Den omtalade skrifvelsen handlar om en del ifrågasatta reparationer i de rum, från hvilka Berzelius nu stod i begrepp att afflytta.
128. Meningen är antagligen den, att Robiquet — måhända genom Berzelii förmedling — med Arosin träffat aftal om ett köp af molybdenglans och betalat köpesumman genom att på Arosin öfverlåta sin fordran hos Berzelius för dennes i Paris verkställda inköp af kemikalier.
129. Konsten att genom torrdestillering af trä framställa ättiksyra, äfven användbar som matättika, var redan vid denna tid känd och bedrefs isynnerhet i Frankrike uti ganska stor skala och enligt flera olika metoder, som dock delvis hemlighöllos. Järnkontorets annaler för 1820 innehålla (s. 130—134) en uppsats af Berzelii hand, signerad B. och daterar! Paris den 10 juni 1819, hvari lämnas en utförlig redogörelse för »Herr de la Chabossieres metod att kola i ugnar», åtföljd af en ritning öfver den därtill erforderliga apparaten.
130. Man erinre sig, hurusom det officiella ändamålet med Berzelii resa var just att taga kännedom om de nyaste metoderna för en förbättrad kruttillverkning, således äfven för framställning och framför allt rening af salpeter. En redogörelse för den i Frankrike brukliga metoden för salpeterraffinering finnes bl. a. i Berzelii Lehrbuch der Chemie II, s. 463 (Dresden 1826). Man tyckes i hufvudsak hafva betjänat sig af en slags deckningsprocess, åtföljd af omkristallisering under störd kristallisation.
