malmen håller från 20 till 80 procent jern-oxid-oxidul, utom mangan, kalk, talk, lerjord, kiselsyra, litet svafvel och kolsyra i olika proportioner. Genom den ringa halten af svafvel och fosforsyra är Dannemora-jernet af särdeles god beskaffenhet. Manganhalten anses verka dess utmärkta användbarhet till stål, äfvensom den af kalk bestående gångarten gör malmen hvad man kallar sjelfgående, eller sådan, att han kan smälta utan tillsats af andra ämnen. I stort gifver den 40 till 50 procent på masugnen, och brukas allmänt att vid uppsättningen blanda rikare och svagare malmer från särskildta grufvor med hvarandra, till lättnad för masugnsgången».
Fältet innehåller en stor mängd grufvor, men bearbetas numera blott i ett mindre antal, i 30 arbetsrum, hvaraf en del blott för att underlätta nödiga undersökningar, eller malmens upphämtning, eller vattnets uppfordring. För den sistnämda, och till att bereda säkerhet mot ödeläggelse från den invid fältet och 28 fot öfver dagklyften belägna Grufsjön, äro under olika tider, och sist i de närmaste decennierna, betydliga och kostsamma anläggningar gjorda, så att numera ingen våda eller olägenhet i detta afseende synes vara att frukta. Ej heller tyckes man hafva skäl att befara bristande tillgång på malm, fastän onekligen de rikaste anledningarne äro utbrutna, de som nu bearbetas, gå alltmera på djupet under eller på sidorna om dem, och arbetskostnaden är i oupphörligt, dock sakta stigande; ehuru bolaget vet att tillegna sig de förbättringar eller nya uppfinningar [1], som tid efter annan göras. Flera betydliga bergras hafva förr inträffat, och hända ännu emellanåt, oaktadt hvad man till deras förekommande gjort och gör; men under de sista 5 åren har ej på detta sätt något menniskolif blifvit spildt. Arbetarnes ställning är med klok
- ↑ Bland de nyare af detta slag, och af stor vigt, äro jerntrådslinor för malmuppfordringen, hvilka numera tillverkas på stället för 25 sk. famnen, nästan hälften mindre än hvad de kostat i Fahlun, hvarifrån de förut hemtades.
