huru än herdarne må wara beskaffade, öfwerherden är dock qwar, han är öfwerallt, der hans ord och sakrament är, han är öfwerallt, der någon själ finnes, som will hafwa honom. Och under hans wård föras själar till den lefwande wattukällan och slutligen till himlens härlighet. Så samlar han och bereder sina utwalda genom sitt ord och sin Ande; och de, som samlas, de som emottaga ljus och lif af honom, bidraga dertill, att andeligt ljus och andeligt lif meddelas åt andra, som af Herrens Ande genom dessa menskliga redskap blifwa fattade. Och alltid måste i läroståndet någon finnas, som rätt delar sanningens ord och uträttar sitt embete redligen, somliga för att widmagthålla och wäcka lif i församlingen, der kyrkan redan finnes, och somliga för att till Kristi kyrka kalla alla hedningar och slägter och folk och tungomål i alla länder. Så skall kyrkan utwidgas och uppbyggas, fastän under beständig strid mot djefwulen, werlden och köttet. Till slut blifwer striden allt swårare, ondskans magt allt mägtigare, kampen allt hetare, och ändtligen kommer det så långt, att, såsom Kristus blef korsfäst och dödad, och mörkrets rike då trodde, att han war om intet, så blifwer också Kristi andeliga kropp, hans kyrka på jorden, skenbart besegrad. Då nalkas förlossningen, då är segrens tid kommen, den tid, då han skall uppenbara sin allsmägtiga konungamagt, nedlägga sina fiender och upprätta sitt rike i all werlden och icke blott såsom öfwersteprest, utan äfwen såsom konung blifwa förhärligad. Upp. 19. Och då detta tillstånd warat så länge, som det är bestämdt i Guds rådslut, och alla själar, som kunna frälsas, blifwit samlade till honom, så har den närwarande jorden och nådesinrättningen här fullgjort sitt ändamål: då tillstundar den stora förwandligen; då fly himmel och jord för hans ansigte; då fulländas den nya skapelsen, som redan i kyrkan är börjad; då framträda de nya himlar och den nya jord, som profetian lofwar; då nedkommer det nya Jerusalen af himmelen såsom en prydd brud till sin man. De saliga äro med Gud i den härligaste gemenskap och delaktige af Jesu härlighet, och han bor när dem ewinnerligen. Då fullbordas i högsta mening det ordet: Se, Guds tabernakel bland menniskorna. Upp. 21: 3.
Det nya testamentet består af 27 särskilda böcker eller skrifter, nemligen 4 evangelier, som handla om Kristus, hans födelse, lefwerne, lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd; 1 bok, som handlar om Kristi kyrkas plantering af apostlarne; 21 apostoliska bref eller läroskrifter; och 1 profetisk bok, nemligen Johannes’ Uppenbarelse. I evangelierna är Kristus oss målad för ögonen, så att wi deri få skåda hans härlighet såsom den af Fadren enföddes härlighet, full af nåd och sanning. I Apostlagerningarna lära wi känna Kristi Ande i församlingen, och huru Kristi kyrka skall planteras och ega bestånd. I de apostoliska brefwen framlägges utförligt hela salighetsläran, och wisas fullständig tillämpning deraf både på församlingen och på den enskilda menniskan. I Uppenbarelseboken framläggas Kristi kyrkas wigtigaste händelser under hela dess tillwaro här i tiden, dess kamp och strid och seger, och huru Kristus i sitt rike förhärligas. Större delen af det gamla testamentets profetior woro fullbordade, då Kristi kyrka grundades; de profetior, som ännu icke woro uppfylda, blifwa i Johannes’ Uppenbarelse åter upptagna och i klarare ljus framlagda. Alla dessa skrifter utgöra således en enhet; de äro alla wäsentliga delar af den hela fullständiga läran om himmelriket och allt hwad dertill hörer, men denna lära framstår ingalunda såsom en blott lärobyggnad, utan såsom det lefwande uttrycket af Kristus sjelf och församlingen, icke blott såsom lära, utan såsom ande och lif, såsom födande och uppfödande lifskraft. Med läran allena wore oss icke hulpet. Omöjligen kunde wi blifwa frälsta genom evangelii lära såsom sedelära, utan wi behöfwa nödwändigt Kristus sjelf, den lefwande, förklarade, allsmägtige Kristus, som gifwer ljus och lif och kraft, och wärnar och försörjer sin församling, såsom en fader sina barn, såsom han sjelf lofwat: Jag skall icke lemna eder faderlöse, jag skall komma till eder. Joh. 14: 18. För hwar och en, som will emottaga Kristus sjelf och lyda hans kallelse, blifwer det klart, att i detta ord ligger en himmelsk kraft. Den som will följa Fadrens dragande till Sonen och således göra den himmelske Fadrens wilje, den får också förnimma, att denna lära är af Gud, Joh. 7: 17. Alla de inre bewis, som menniskan då får erfara derom att bibeln är Guds ord, äro wida kraftigare, än något yttre bewis, kraftigare än alla wetenskapsbewis,
_012.jpg&oldid=341013){kind=link}