| Jesu födelse. | Mattei Evangelium. | Kap. 1. | 13 |
och af henne föddes Jesus, som kallas Kristus.
Jesus är wår Herres eget namn. Kristus är hans höga embetsnamn. Denna skilnad bör märkas, när det heter: Jesus, som kallas Kristus. Ordet kallas i Guds Andes språk innebär eljest både här och flerstädes detsamma som wara. Att Jesus är Kristus utgör ock summan af nya testamentets innehåll.
17 Så äro alla lederna från Abraham intill David fjorton leder, och från David intill förflyttningen till Babylon fjorton leder, och från förflyttningen till Babylon intill Kristus fjorton leder.
Hela stamtaflan delas således i tre delar: fjorton leder i patriarkernas eller det dunkla löftets tid, fjorton i konungarnes eller den bestämda profetians, och fjorton i enskildas eller den närmaste wäntans tidehwarf. Af det heliga bemödandet att få dessa tal jemna kan ock förklaras, hwarföre en del slägtleder äro uteslutna. Jemwäl ses, att det, som här utmärker fjorton leder, egentligen skall beteckna lika många mansåldrar. Och de fjorton sista lederna heter det med eftertryck: intill Kristus, den wäntade Messias. I denna stamtafla äro många utmärkt helige män, som genom fast förtröstan på Herrens löften höllo sig wid den lofwade Kristus och blefwo saliga genom tron på honom.
18 Jesu Kristi födelse gick så till: Sedan Maria, hans moder, hade blifwit trolofwad med Josef, befans hon, förr än de kommo tillsamman, wara hafwande af den Helige Ande. Luk. 1: 27 f.
Här infaller Marias besök hos Elisabet. Luk. 1: 42, 43.
19 Men Josef, hennes man, som war rättsinnig och icke wille blottställa henne, tänkte hemligen skilja henne från sig.
Josef, sjelf en from man, kände Marias pålitliga, oskrymtade fromhet. Men det öfwernaturliga, som med henne skett, kunde han icke inse. För hans naturliga ögon måste händelsen förekomma misstänkt. Han wille derföre icke blottställa henne för offentlig skymf eller straff efter 5 Mos. 22: 20, 21, utan blott skilja henne från sig, d. w. s. gifwa henne skiljobref efter lagen, 5 Mos. 24: 1, och det hemligen, d. ä. utan uppgifwen orsak och inför twå wittnen. Swår måste hans inre strid, och djupt måste Marias lidande hafwa warit. Ty ju heligare den är, som lider, desto djupare är ett sådant lidande. Äfwen denna smälek hörde till Jesu förnedringstillstånd och framhålles af Judarne ända till denna dag. Han bar smäleken redan i moderlifwet, för att åt oss förwärfwa ära och härlighet. Ebr. 12: 2.
20 Men när han hade detta i sinnet, se, då uppenbarades för honom i en dröm en Herrens ängel, som sade: Josef, Davids son, räds icke att taga Maria, din hustru, till dig; ty det som är afladt i henne är af den Helige Ande.
Josef kallas Davids son, såsom Davids ättling och för att påminna honom om Herrens löfte till David om Messias’ födelse.
21 Och hon skall föda en son, och du skall gifwa honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder. Luk. 1: 31. 2: 21. Ap.G. 4: 12. 10: 43.
Genom ordet ty gifwes tillkänna, att namnet Jesus betyder en Frälsare från nöd till salighet. I så måtto war äfwen detta namn i gamla testamentet kungjort, som der i profetiorna och förebildernas dunkla språk war angifwet, hwad den kommande förlossaren skulle uträtta. Mycket ofta förekomma der sådana ord, hwilka hafwa samma stam, som ordet Jesus, och betyda frälsning, helsa, salighet. Se t. ex. 1 Mos. 49: 18 och dylika språk. Nu skulle Jesus i första rummet för sitt folk Israel wara hwad hans namn betyder. Men såsom han skulle frälsa dem från deras synder, så skulle han frälsa alla folk. Synderna äro all osalighets grund och orsak. Kom nu Jesus att borttaga synderna för alla, så är han ju en Jesus, en saliggörare, en orsak till salighet för hwar och en, ware sig Jude eller hedning, som anammar hans förtjenst med tron på hans namn.
22 Men allt detta har skett, på det att det skulle fullbordas, som war sagdt af Herren genom profeten, som sade:
23 ”Se, jungfrun skall warda hafwande och föda en son, och de skola gifwa honom namnet Immanuel”, hwilket betyder: Gud med oss. Es. 7: 14.
Det är Esaias’ profetia, 7: 14, som här anföres såsom fullbordad. Jungfrun skall warda hafwande, ett bestämdt uttryck med hwilket profetian likasom ”pekar med fingret på Maria”. B. — Hon skulle kalla sonen Immanuel, det betyder: med oss Gud. Gud kunde endast derigenom blifwa Gud med oss, att hans son frälste oss från synderna, hwilka wållade, att Gud war emot oss. Namnen Jesus och Immanuel betyda således i sjelfwa werket ett och detsamma. Efter Gud är med oss menniskor uti wår Frälsare, så will Gud wara för oss för wår Frälsares skull. Att Gud war i Kristus, att den gudomliga och menskliga naturen äro så förenade i wår Frälsares person: hwilken outsäglig hemlighet — obegriplig för förnuftet, tröstlig för tron!
24 När Josef hade waknat upp ur sömnen, gjorde han såsom Herrens ängel hade befalt honom och tog sin hustru till sig;
25 och han kände henne icke, till dess hon hade födt sin förstfödde son, och han gaf honom namnet Jesus. Luk. 2: 21.
Det ordet förstfödde innebär icke, att Maria sedan hade någon son, om äfwen så warit. Hwarje son, som war en moders första barn,
_017.jpg&oldid=341025){kind=link}