| Judarnes otro. | Mattei Evangelium. | Kap. 11. | 53 |
liknar det både till ljud och betydelse. Nu war Korasin en obetydlig klippstad i jemförelse med hwad Tyrus hade warit, och Betsaida en obetydlig fiskareort i jemförelse med hwad Sidon hade warit. Men af obetydligare orters inwånare wäntar man snarare ett ödmjukt anammande af det andeliga goda, än man wäntar af de rikare orternas. Likwäl hade Korasin och Betsaida wisat ett sådant förakt för evangelii budskap, som ej en gång de stora syndastäderna Tyrus och Sidon skulle wisat, om de blifwit hugnade med samma nåd. De senare skulle i så fall länge sedan hafwa gjort bättring, och det så allwarligt, att de skulle suttit i säck eller botdrägt och i aska, som de botgörande brukade strö öfwer sina hufwuden. Tyrus och Sidon hade deremot länge sedan blifwit förstörda af konung Alexander den store. Det we, som profeterna förkunnat öfwer dem, hade sålunda gått i fullbordan. Men större blifwer det we, som drabbar de städer, hwilka förskjutit Jesu nådesanbud.
22 Men jag säger eder: För Tyrus och Sidon skall det wara drägligare på domedag än för eder.
23 Och du Kapernaum, som har warit upphöjd ända till himmelen, du skall warda nedstörtad ända till afgrunden; ty om i Sodom de krafter blifwit gjorda, som hafwa blifwit gjorda i dig, hade det stått intill denna dag.
Kapernaum betyder ”tröstens, wederqwickelsens by”. Det kallades så för sitt sköna läge. Men det förtjenade ännu mer detta namn genom Jesu evangelium, som der förkunnades. Staden tros ock hafwa haft ett högt läge. Men sin sanna upphöjdhet erhöll den derigenom, att Herren af himmelen der tog sin boning. Derigenom wardt den upphöjd allt intill himmelen. Desto djupare blef dess fall, då den icke wisste att uppskatta sitt höga företräde. Sodom hade kanske ock sitt namn af sitt sköna och fruktbara läge. Se 1 Mos. 13: 10. Det omstörtades dock och sjönk i djupet, då dess afskywärda synder stigit till sin höjd. Likwäl skulle det förblifwit ståndande, om det blifwit föremål för samma nåd, som Kapernaum. Ty antingen hade dess inwånare då icke begått sådana synder, som de begingo, eller hade de genom sann bättring låtit föra sig till rätta.
24 Dock säger jag eder, att för Sodoms land skall det wara drägligare på domedag än för dig. Matt. 10: 15.
25 I den tiden swarade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordens Herre, att du har dolt detta för wisa och kloka och uppenbarat det för enfaldiga. Luk. 10: 21 f. 2 Kor. 1: 19, 26.
Swarade: detta kan ock betyda: ”började tala”, äfwen utan yttre anledning. Den inre anledningen till detta swar eller tal war utan twifwel det, som föregick i Jesu sinne med afseende på Fadrens rådslut, på hans egna tankar, och på hans lärjungars sinnesstämning. Men yttre anledning gafs ock i de sjuttio lärjungarnes återwändande, Luk. 10: 17 f. — Detta, d. ä. dessa ting, som angå gudaktighetens hemlighet om Fadren och Sonen. Detta är och förblifwer doldt för de blott köttsligt wisa och kloka. Deremot har Fadren uppenbarat eller egentligen afslöjat det för enfaldiga (egentligen ”för barn”). Sådana woro de tolf och de sjuttio, såsom barn ödmjuka, enfaldiga och öppna för den himmelska sanningen. Matt. 16: 17.
26 Ja, Fader; ty så har warit behagligt för dig.
27 Allt har blifwit mig öfwerlåtet af min Fader; och ingen känner Sonen, utom Fadren, icke heller känner någon Fadren, utom Sonen och den, för hwilken Sonen will uppenbara det. Ps. 8: 7. Matt. 28: 18. Joh. 3: 35. 17: 2. Ef. 1: 21 f. Joh. 1: 18. 6: 46. 10: 15.
28 Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, och jag skall wederqwicka eder.
Här följer nu, för hvilka Sonen will uppenbara Fadren. Kommen, utan dröjsmål, I alla som arbeten under lagens hårda träldomsok, och ären betungade af syndens eller menniskostadgarnas tryckande börda, kap. 23: 4, och jag skall wederqwicka eder, genom Fadrens kännedom. Dessa ord äro för alla syndare, som känna att de behöfwa nåd, en allmän uppmaning att skynda till Jesus.
29 Tagen på eder mitt ok och lären af mig; ty jag är mild och ödmjuk i hjertat, och I skolen finna ro till edra själar, Jer. 6: 16.
Tagen, genom ett helt öfwerlemnade af eder sjelfwa i min tukt, på eder mitt ok och lären af mig, ty jag är icke en sträng och uppblåst mästare, såsom fariseerna, utan mild (saktmodig) och ödmjuk i hjertat. ”Ej något får i herdens famn, Ej dufwan hos sin maka, Ej seglaren i stilla hamn Från stormen länd tillbaka, Ej något barn i moderns sköt, Ej sjuklingen som lika njöt, Ej fången fri från länker: Nej, ingen känna kan och tro, Hur ljuf, o Jesu, är den ro, Du trötta själar skänker.” (Hiller.)
30 ty mitt ok är ljufligt och min börda är lätt.
Ljufligt eller mildt, det som således bäres med lust, medförande lust till Guds bud, att menniskan af fri kärlek gör Guds wilja.
12 Kapitlet.
Lärjungarne plocka ax på sabbaten. Jesus botar en förtwinad hand. Judarnes bitterhet mot Jesus. Warning för synd mot den Helige Ande. Jesu moder och bröder.I den tiden gick Jesus på sabbaten genom sädesfält, och hans
_057.jpg&oldid=347307){kind=link}