| 60 | Liknelser om himmelriket. | Mattei Evangelium. | Kap. 13. |
Hos sådana menniskor har ordet slagit djupare rot än hos de förre. Men hwad de förre fattas i grundlighet, det fattas dessa i rensning. De hjertedelande bekymren få trängas med ordet om hjertats djup och winna omsider en förqwäfwande öfwermagt. Ordet wet af intet swek, 1 Petr. 2: 2. Rikedomens swek är så mycket större. Der werldens bekymmer eller omsorger i allmänhet och rikedomens swek i synnerhet får innästla och rotfästa sig, der hindra de ordet, att det ej får komma till blomning eller åtminstone ej till frukt.
23 Och den som såddes i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår det, hwilken nu bär frukt och gifwer dels hundrafaldt, dels sextiofaldt, dels trettiofaldt.
Ofta bringar något af det hårda ordet hos en och samma åhörare hundrafald frukt o. s. w., när denne gör en enda lärdom wid hundrade tillfällen sig och andra till nytta.
Hos dessa menniskor är ordets emottagande åtföljdt af dess rätta anwändande; de emottaga och behålla och lefwa i sanningen. Icke lika mått af frukt, men sann frukt bär sanningen hos dem alla. Märkom, huru i förklaringen menniskorna göras till ett med den sådda säden och sammansmälta dermed. Just af ordets förfelade eller sanna werkan i menniskosjälen gestaltar sig hennes egentliga wäsende för ewigheten; såsom hon anwänder ordet, sådan blir hon först i sitt inre lif här i tiden och sedan fullkomligt i ewigheten. Ingen menniska är af naturen en god jord, men den som emottager nåd att rätt anwända ordet blifwer derigenom en andeligen fruktbar jordmån för det himmelska utsädet.
Denna första liknelse om fyrahanda sädesåker har i kyrkohistoriskt hänseende sin särskilda tillämpning på kyrkans första tid, då Jesus, såningsmannen sjelf, och hans apostlar utsådde ordets säd.
24 En annan liknelse framstälde han för dem, sägande: Himmelriket är likt en man, som hade sått god säd i sin åker.
Det är: med himmelriket, nådens rike, förhåller det sig så, som när en man har fått god säd o. s. w.
25 Men när folket sof, kom hans owän och sådde ogräs midt ibland hwetet och gick sin wäg.
När folket, menniskorna, som skulle bewaka åkern, sof, d. ä. om natten. Den följande jemförelsen är hemtad af ett särskildt slags ogräs, som har mycken likhet med hwetet; likasom en uppblandad lärdom kan ha sken till likhet med Guds rena ord, eller såsom en menniska med falsk andelighet kan förete en stor utwertes likhet med en rätt andelig.
26 När nu säden wäxte upp och bar frukt, då syntes ock ogräset.
27 Och husbondens tjenare gingo fram och sade till honom: Herre, sådde du icke god säd i din åker? Hwarifrån har han då ogräs?
28 Och han sade till dem: En owän har gjort detta. Och tjenarne sade till honom: Will du då, att wi gå och hemta det tillhopa?
En owän, egentligen ”en fiendtlig menniska”. Men här betyder det ”fienden”, djefwulen.
29 Men han sade: Nej; på det att, när I hemten ogräset tillhopa, I icke mån tillika med detta upprycka hwetet.
Upprycka, egentligen upprycka med rötterna, hwilket lätt kunde ske, då hwetets och ogräsets rötter woro med hwarandra sammanflätade.
30 Låten båda wäxa tillsamman intill skörden, och i skördetiden skall jag säga till skördemännen: Hemten först ogräset tillhopa och binden det i knippor för att uppbränna det, men samlen hwetet i min lada. Matt. 3: 12.
Skördetiden inträffar, då frukten är mogen. Då hwetet således, med rotens qwarlemnande, afskäres, kan afsöndringen från ogräset ske utan all fara för hwetet sjelf.
Denna andra liknelse har i kyrkohistoriskt hänseende särskild tillämpning på den närmaste tiden efter apostlarnes bortgång. Så länge de lefde, hölls ogräset med stor kraft tillbaka. Dertill bidrog mycket den allwarliga kyrkotukt, som anwändes. Men då apostlarne afsomnat, fick owännen öppnare tillfälle att utså sitt ogräs. Falska läror och lärare uppstodo i mängd, efter första århundradet, hwilka beswärade kyrkans åkerfält. Apostoliska män och sanna kyrkofäder sågo det med bekymmer. En del af de rättrogna wille bota den uppkomna skadan genom det medel, Herren här förbjuder, nemligen genom wåldsamt frånskiljande af alla till ogräset hörande medlemmar. Afskiljandet har Herren förbehållit sig sjelf. Matt. 25: 31–46.
31 En annan liknelse framstälde han för dem, sägande: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker, Mark. 4: 31. Luk. 13: 19.
32 hwilket wäl är mindre än alla andra frön, men när det har wäxt upp, är större än andra kryddwäxter och blifwer ett träd, så att himmelens foglar komma och bygga sina nästen på dess qwistar.
Större än andra kryddwäxter eller ”kålgårdswäxter”. De kunna icke kallas träd. Men senapskornet uppwäxer till och med till ett träd, högt och stort. I österlandet talas också om senapsträdet. Senapskornet war emellertid hos Judarne en bild af de minsta föremål, den de ordspråkswis begagnade. Ringa utwertes, som detta korn, har Kristi kyrkas begynnelse warit. Man hon har wäxt upp och wäxer alltjemt till den höjd och utwidgning, Kristus här omtalar.
_064.jpg&oldid=347328){kind=link}