| Jesus går på wattnet. | Mattei Evangelium. | Kap. 14, 15. | 65 |
hafwet war ett förespel till hans kropps förklaring, hwarigenom han utan möda går öfwer wågen och är när de sina alltid och öfwerallt.
26 Och när lärjungarna sågo honom på hafwet, blefwo de bestörte och sade: Det är en wålnad och de ropade af räddhåga.
Blefwo de bestörte, likasom förut för stormen. En wålnad, egentligen ”en andesyn”.
27 Men strax talade Jesus till dem och sade: Waren wid godt mod; det är jag, rädens icke.
Då själen är inswept i pröfning och mörker, så känner hon icke heller Herren sjelf i hemsökelsen och agan, utan hon försräckes, till dess han tilltalar henne med det hulda ordet: det är jag, räds icke. Då du blifwer förfärad af skräckgestalter i pröfningar, så märk wäl, att Herren Jesus sjelf aldrig will hålla dig i mörk förskräckelse, utan uppenbarar genast orsaken till den bestraffning eller nöd, hwarmed du pröfwas. Alla annan förskräckelse, som åtföljes af mörk och oförklarlig wånda, den kommer alltid från Satan.
28 Och Petrus swarade honom och sade: Herre, är det du, så bjud mig komma till dig på wattnet.
29 Och han sade: Kom. Och Petrus steg ned ur båten och gick på wattnet och kom till Jesus.
Kom: Den, som erbjuder sig till något synnerligt, måste ock sedan rätt skicka sig deruti.
30 Men när han såg wädret, blef han förskräckt, och då han begynte sjunka, ropade han och sade: Herre, hjelp mig!
Petrus begynte sjunka i hafwet, när tron begynte sjunka i hjertat. En stark tro hade äfwen hållit honom uppe i wågorna.
31 Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: Klentrogne, hwarföre twiflade du?
Hwarföre twiflade du, nu först, sedan du hade erbjudit dig sjelf till detta trosprof? Förebråelsen gäller blott lärjungens fruktan.
32 Och när de hade kommit upp i båten, stillade wädret sig.
33 Men de som woro i båten gingo fram och tillbådo honom, sägande: Wisserligen är du Guds Son.
34 Och de foro öfwer och gingo i land wid Gennesaret. Mark. 6: 53 f.
35 Och när folket derstädes igenkände honom, utsände de bud i hela trakten der omkring och förde till honom alla sjuka.
36 Och de bådo honom, att de allenast måtte få röra wid det yttersta af hans klädnad; och alla som rörde derwid blefwo helbregda. Luk. 6: 19.
Så utgår af Herren Jesus ännu i denna stund en kraft, som botar alla, som komma till honom och widrören honom med trons hand, en kraft, som gör dem helbregda till själen och gifwer sydernas förlåtelse och andeligt lif, ja, äfwen lekamlig helbregdagörelse, så widt det är honom täckeligt. Har du fattat hans klädafåll i ordet, som är hans mantel, så har du redan funnit den hjelpen.
15 Kapitlet.
Jesus bestraffar de skriftlärdes och fariseernas skrymteri, bönhör den Kananeiska qwinnan, befspisar fyra tusen män.Då kommo skriftlärde och fariseer ifrån Jerusalem till Jesus och sade:
Då, i största otid, kommo hycklarne helt twärt fram.
2 Hwarföre bryta dina lärljungar de äldstes stadgar? Ty de twå icke sina händer, när de äta bröd. Mark. 7: 1 f.
De äldstes stadgar. Dessa utgjordes dels af förklaringar af Guds bud, dels af sjelftagna tillsatser. Sådana funnos i stor mängd, tid efter annan tillkomna genom muntligt eller skriftligt arf från ansedda fäder. Samma stadgar samlades, utlades, och höllos till och med i större wärdnad än Guds egna bud. Alldeles så som det sedermera gått i den romerska eller påwiska krukan. Likasom hon med ändalösa menniskostadgar uppstält en spetsgård kring evangelium, till troslärans förfalskande, så hade fariseernas skriftlärde uppstält en spetsgård kring lagen. Till dessa stadgar hörde äfwen den om handtwagningen före måltiden. Denna twagning war hos Judarna sedwanlig. Såsom ett fritt, renligheten befordrande bruk, war den ej förkastlig. Såsom ett twång, såsom en för saligheten nödwändig sak, war den desto förkastligare.
3 Men han swarade och sade till dem: Hwarföre bryten och I Guds bud för edra stadgars skull?
Mot skrymtarnes hwarföre har sanningen alltid ett annat hwarföre att förehålla dem.
4 Ty Gud har bjudit och sagt: ”Hedra din fader och din moder” och ”Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö”. 2 Mos. 20: 12. 5 Mos. 5: 16. Es. 6: 2. 2 Mos. 21: 17. 3 Mos. 20: 9. Ords. 20: 20.
5 Men I sägen: Hwilken som säger till sin fader eller moder: en offergåfwa är det, hwarmed du af mig kunde hjelpas — då sker, att han icke hedrar sin fader eller moder.
Jesus framdrager här ett exempel på de menniskostadgar, som mest förnärmade Guds bud. Det war ett förfärligt undantag från fjerde budet, de gjorde, när de sade: Hwilken som säger till sin fader eller moder: en offeråfwa (åt Gud) är det, hwarmed du af mig kunde hjelpas. Som wille de säga: det, hwarmed du, fader eller moder, skulle hjelpas af mig, är
_069.jpg&oldid=347343){kind=link}