| 66 | Fädernas stadgar. | Mattei Evangelium. | Kap. 15. |
bestämdt till korban (Mark. 7: 11) eller offer åt Gud; du kan således icke få den hjelpen, och du måste anse ändamålet bättre wunnet med den heliga bestämmelse, gåfwan fått. För att rikta templet tillåto sålunda fariseerna barnen att undandraga föräldrarne det understöd, de woro dem skyldiga i kraft af fjerde budet. Dermed lärde de i sjelfwa werket att barnen icke widare behöfde hedra sin fader eller sin moder. På samma sätt handlade sedermera många, som åt kyrkor och kloster bestämde sina egodelar, så att föräldrarne ledo nöd. På samma sätt de, som ännu i dag åberopa sig på fattigförsörjningen, hwartill de bidraga. Denna fattigskatt är för dem ett korban. Dit hänwisa de sina fattiga förädrar i deras nöd. De otacksamme mena sig hafwa gjort nog, då de bidragit till de fattigas underhåll i allmänhet, och glömma sin särskilda pligt mot fader och moder. Så betungas församlingen med en öfwerflödig fattigwård för otacksamma barns skull. Ett sådant barn är argare än en hedning (1 Tim. 5: 8).
6 I hafwen så gjort Guds lag om intet för edra stadgars skull.
7 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, då han sade:
8 ”Detta folk hedrar mig med sina läppar, men deras hjerta är långt ifrån mig; Es. 29: 13.
9 men fåfängt dyrka de mig, då de lära läror, som äro menniskors bud”.
10 Och han kallade sig folket och sade till dem: Hören och förstån.
11 Icke det som går in i munnen orenar menniskan, men det som går ut från munnen, det orenar menniskan.
Allt hwad Gud skapat är godt. All af Gud gifwen spis kan tagas med tacksägelse och utan fruktan, att den skall orena menniskan, äfwen om den bäres till munnen med otwagna händer. En annan sak är det wäl med swalg och dryckenskap. Men icke är det maten eller drycken, som i sig sjelf besmittar, utan missbruket, öfwerflödet, ja, den syndiga afsigten, som redan utgått ur hjertat, innan närings- eller förtäringaämnet ingått genom munnen.
12 Då gingo hans lärjungar fram och sade till honom: Wet du, att fariseerna togo anstöt, när de hörde det ordet?
Guds ord, då det rätt tillämpas på menniskan, werkar wäckelse, syndasorg och tro på Herren Jesus; men då menniskan icke will på detta sätt anamma ordet, så förargar hon sig deröfwer.
13 Men han swarade och sade: Hwarje planta, som min himmelse Fader icke har planterat, skall uppryckas med roten. Joh. 15: 2.
Hwarje planta, sådan som menniskostadgarne woro, den falska tron, den egna rättfärdigheten, de sjelftagna tröstegrunderna o. s. w., allt, det må hafwa ett än så wackert utseende, det måste dock uppryckas såsom ogräs.
14 Låten dem fara. De äro blindas blinde ledare; men om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen. Matt. 23: 16. Luk. 6: 39.
Dessa ledare woro sjelfwa utan sanningens kunskap, och det blinda folket lät sig ledas af dem; ty det wille icke söka upplysning i Guds ord. Ingen menniska behöfwer fortfara i sin blindhet äfwen om lärarne äro blinde, ty Guds ord, som öppnar ögonen och sprider ljus i själen, står öppet för alla.
”De äro blindas blinde ledare”, på en gång ledare och förledare. Es. 9: 16.
15 Då swarade Petrus och sade till honom: Uttyd för oss denna liknelse.
Denna liknelse, v. 11.
16 Men han sade; Äre ock I ännu oförståndige?
17 Fastån I icke, att allt det som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18 Men det som går ut från munnen, det kommer från hjertat, och det är detta, som orenar menniskan.
Hjertat är den sanna renlighetens eller orenlighetens hemwist. Intet orenlighetsställe är så wederwärdigt som ett menniskohjerta utan ny födelse.
19 Ty från hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, stölder, falska wittnesbörd, hädelser. 1 Mos. 6: 5. 8: 21. Jer. 17: 9.
Onda tankar, sådana som t. ex. fariseerna hyste. Det orena hjertat är en werkstad eller källa för allehanda sådana tankar. Hwar det kommer till mord, hor o. s. w. i ord och gerningar, der äro dessa ett utflöde af mordtankarna, otuktstankarna o. s. w. i hjertat.
20 Detta är det som orenar menniskan, men att äta med otwagna händer, det orenar icke menniskan.
21 Och Jesus gick derifrån och drog sig undan till Tyri och Sidons trakter. Mark. 7: 24 f.
22 Och se, en Kananeisk qwinna kom från dessa gränstrakter och ropade och sade: Herre, Davids son, förbarma dig öfwer mig; min dotter är swårt besatt af en ond ande.
En kananeisk qwinna, en qwinna af Kanaans efterkommande. Herre, Davids Son: hon hade således någon kunskap om Jesu persons höghet. Lite kunskap, wäl använd, medför större wälsignelse än mycken kunskap, illa begagnad.
23 Men han swarade henne icke ett ord. Då gingo hans lärjungar fram och bådo honom och sade: Skilj henne
_070.jpg&oldid=347346){kind=link}