| 92 | We öfwer fariseerna. | Mattei Evangelium. | Kap. 23. |
23 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I gifwen tionde af mynta och dill och kummin, men hafwen låtit fara det som är wigtigare i lagen, nemligen domen och barmhertigheten och tron! Detta borde man göra och det andra icke låta. 4 Mos. 18: 21. Mik. 6: 8. Luk. 11: 42.
Domen mellan det goda och det onda, och i båda delarne mellan det mer eller mindre wigtiga. Barmhertigheten, kap. 9: 13. Tron betyder här troheten, den hjertliga upprigtigheten. Detta: det ringare, som I gören. Äfwen i ringa ting kan och skall man wisa stor trohet. Det andra: det wigtigare, som I underlåten, skulle man icke låta bestå, icke underlåta.
24 I blinde ledare, som silen myggan och swäljen kamelen!
Bilden i detta ordspråk år hemtad af bruket att, wid winets renande, medelst en sil frigöra det från äfwen de minsta orenligheter. Luthers anteckning: ”I gören eder samwete af ringa ting, men frågen icke efter de stora”. Härmed ogillas ingalunda den noggranna sorgfälligheten i Guds buds iakttagande, utan Jesus bestraffar sålunda fariseernas skenhelighet.
25 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I gören bägaren och fatet rena utantill, under det att de innantill äro fulla af rof och omättlighet. Matt. 15: 20. Mark. 7: 4. Luk. 11: 39. Tit. 1: 15.
Rof, jemför v. 14. Omåttlighet, skamligt öfwerflöd. Med denna liknelse bestraffas de, som winnlägga sig om yttre ärbarhet och anständighet, medan det inre, hjertat, är fullt af winningslystnad och orena begär.
26 Du blinde farisé, gör först rent det inre af bägaren och fatet, att ock det yttre af dem må warda rent.
27 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I ären like hwitmenade grafwar, som utantill synas sköna, men innantill äro fulla af dödas ben och all orenlighet! Luk. 11: 44.
Hwitmenade, kalkstrukna. Israeliternas grafwar, anlagda eller uppbyggda i bergsgrottor, woro öfwerstrukna med kalk. Det skedde dels för prydnads skull, dels på det de skulle så tydligt äfwen på afstånd synas, att ingen skulle röra wid dem och således orena sig.
28 Så synens ock I utwertes för menniskorna rättfärdige, men inwertes ären I fulle af skrymteri och orättfärdighet.
29 We eder, skriftlärde och fariseer, I skrymtare, att I uppbyggen profeternas grafwar och pryden de rättfärdigas grifter Luk. 11: 47.
Uppbyggen: för en skrymtare blifwer ock det till synd, som i sig sjelf icke wore orätt. B.
30 och sägen: Om wi hade lefwat i wåra fäders dagar, skulle wi icke hafwa warit delaktige med dem i profeternas blod!
31 Så wittnen I då om eder sjelfwa, att I ären söner af dem som dräpte profeterna.
32 Uppfyllen ock I edra fäders mått.
Det är: fullborden I hwad de hafwa begynt. Deras förfäder hade mördat profeterna, ehuru det icke är uppgifwet i skriften, hwilka dessa profeter warit. Efter babyloniska fångenskapens tid hade de dödat många, som woro de gamle profeternas efterföljare och wäl äfwen kunde kallas ”profeter” och ”rättfärdige”. Jesus genomskådade de inför honom lefwande fariseernas hjertan, att de hade samma mordiska sinnelag, som deras förfäder, oaktadt all wård om de döda profeternas grafwar. Detta skulle snart wisa sig i deras uppförande mot Jesus sjelf och mot hans apostlar.
33 I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helwetets dom? Matt. 3: 7. 12: 34.
34 Se, fördenskull sänder jag till eder profeter och wise och skriftlärde. Somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja från den ena staden till den andra, Luk. 11: 49 f. Ap. G. 5: 40. 22: 19. 2 Kor. 11: 24. Ebr. 11: 36.
35 på det att öfwer eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hwilken I dräpten mellan templet och altaret. 1 Mos. 4: 8. 2 Krön. 24: 21 f.
Allt: de ogudaktiga fäderna betraktas tillsamman med deras dem liksinnade barn eller efterkommande såsom ett sammanhängande helt. Derföre hwilar Guds wrede öfwer den ena af dem så wäl som öfwer den andra, alla delaktiga i hwarandras syndaskuld. Den i 2 Krön. 24: 20, 21, omtalade Sakarias war egentligen Jojadas son, men namnen Jojada och Barakias hafwa enahanda betydelse. Tilläfwentyrs är namnet Barakias här sjelft waldt i profetisk blick på det mord, som fyratio år derefter begicks, då en annan Sakarias, Baruks son dödades af de ursinniga Judarna på templets inre borggård, der bränneofferaltaret stod. Att mordet skedde på en så helig plats, som mellan templet och bränneofferaltaret, gjorde det så mycket afskywärdare.
36 Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma öfwer detta slägte.
Det inträffade fyratio år efter detta talet.
37 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som
_096.jpg&oldid=347410){kind=link}