| Jesus i Getsemane. | Mattei Evangelium. | Kap. 26. | 105 |
att han med wälsignadt bröd och win meddelar sin lekamen och blod, är en hemlighet för allt menniskoförnuft. Jesu ord: detta är, måste med ödmjuk tro desto starkare fasthållas. Det war endast ett köttsligt förnufts förmätenhet, som wille ”förklara” det ordet, så att der i nattwarden blott skulle wara en betydelse eller ock ske en förwandling af bröd till Jesu lekamen och af win till Jesu blod.
Den ödmjuka tron betraktar Jesus 1) ”såsom allsmägtig Gud, som wäl kan hålla hwad han lofwat, äfwen om det torde synas otroligt och omöjligt för wårt förnuft; 2) såsom wår Herre, wid hwilkens förordning wi måste noga och oryggligen förblifwa; 3) såsom wår allwise lärare, hwilken wäl wetat, huru han skulle tala; 4) såsom wår gode frälsare, som icke med flit skulle hafwa welat genom twifwelaktiga, förblommerade, figurliga och inbundna uttryck bringa oss i fara för misshag och missförstånd.” (Speners anteckn.)
29 Men jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträdets frukt intill den dagen, då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike. Luk. 22: 18.
Af denna jordiska winträdets frukt drack nu Jesus med sina lärjungar för sista gången. En annan kalk, lidandets swåra kalk förestod. Den drack han ej med dem, utan för dem. Men dermed förwärfwades det fröjdewin, som han med de sina skall dricka wid den stora nattwarden i härlighetens rike, i Fadrens rike, der de alla såsom barn skola sitta till bords och åtnjuta den ewiga fullheten af Sonens förtjenst.
30 Och när de hade sjungit lofsången, gingo de ut till oljeberget. Mark. 14: 26 f.
Lofsången, se anmärkningen till v. 26.
31 Då sade Jesus till dem: I denna natt skolen I alla taga anstöt af mig, ty det är skrifwet: ”Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola warda förskingrade.” Sak. 13: 7. Joh. 16: 32.
Det är skrifwet: ingenstädes åberopar Jesus skriftens wittnesbörd så ofta som wid och under sitt lidande. Sak. 13: 7 f. war den profetia, som här gick i fullbordan.
32 Men sedan jag har uppstått, skall jag gå före eder till Galileen. Matt. 28: 6 f.
I Galileen hade Jesus församlat sina lärjungar. Dit skulle de återwända. Efter sin uppståndelse församlade Jesus dem der åter. Han gick då såsom den slagne, men nu såsom den segerstarke herden före dem, såsom sina wäl nyss förskingrade men nu åter församlade får.
33 Och Petrus swarade och sade till honom: Om än alla taga anstöt af dig, skall jag dock aldrig taga anstöt.
34 Jesus sade till honom: Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förr än hanen gal, skall du tre gånger förneka mig. Luk. 22: 34 f. Joh. 13: 38.
35 Petrus sade till honom: Om jag än måste dö med dig, skall jag dock icke förneka dig. Sammaledes sade ock alla lärjungarne.
Lärjungarne hade blifwit frisagde från förräderisynden, i hwilken allena Judas gick bort. Denna frisägelse gör dem så säkra, att säkerheten yttrar sig i motsägelse mot Jesu försäkran. Till en sådan motsägelse, som den Petrus här gör, kunde han icke komma utan att hafwa förlorat sin andeliga sans. Hans till högmod gränsande frimodighet är motsatsen till den ödmjukhet, Jesus lärt. Men högmod går före fall. Petri fall följde ock snart efter. I sjelfwa werket hade han derföre i stället för det han sade, kunnat såga: Om ock ingen förargades och förnekade dig, så torde jag blifwa så olycklig och falla i denna synd! O, Herre bewara mig!
36 Då kom Jesus med dem till en landtgård, som kallas Getsemane, och sade till lärjungarne: Sitten här, medan jag går dit bort och beder. Mark. 14: 32 f. Luk. 22: 39 f. Joh. 18: 1.
Då, sedan han äfwen hållit det tal och den öfwerstepresterliga förbönen, som läses i Joh. 14—17 kap. Getsemane betyder oljopress. Det war en landtgård på westra sidan af oljeberget och hade sitt namn af de olivplanteringar, hwarmed den war försedd.
37 Och han tog Petrus och Sebedei twå söner med sig och begynte bedröfwas och ängslas. Matt. 4: 21.
Samma tre lärjungar, som warit med honom på förklaringsberget. De, som warit wittnen till hans härlighet i idel ljus, skulle äfwen wara wittnen till hans lidande i den mörka ångestens natt. De skulle skåda menniskoslägtets medlare inför Guds dom. Plötsligt begynte han bedröfwas och ängslas, i den hemska förkänslan och åsynen af Guds wrede, som han måste bära tillika med alla syndares alla synder. hwilka blefwo på honom kastade.
38 Då sade han till dem: Min själ är djupt bedröfwad intill döden; blifwen här och waken med mig. Joh. 12: 27.
Bedröfwad intill döden, betyder, att wår frälsares själ nu war uppfyld af den ewiga dödens qwal. Belials bäckar eller de oändliga qwalen, som hela menniskoslägtet i ewighet skulle hafwa lidit för sina synders skull, gingo nu såsom förskräckliga böljor öfwer Jesu heliga själ. Guds wrede och lagens förbannelse måste han nu utstå, under det han war liksom nedsänkt i ett haf af synd; wredeskalken måste han nu dricka i hela det syndiga menniskoslägtets ställe. Och under detta oändliga lidande begagnade han sig icke af sin gudomliga magt för att minska qwalen eller förminska sin känsla deraf, utan twärtom; han kände och led oändligt just derigenom, att hans menskliga natur war genomträngd af gudomens oändlighet. Härigenom blef hans lidande icke blott oändligt till sitt wärde, utan det war gränslöst och oändligt i utsträckning
_109.jpg&oldid=347436){kind=link}