| Jesus förhöres. | Mattei Evangelium. | Kap. 26. | 107 |
stafwar, från öfwerstepresterna och folkets äldste. Mark. 14: 43 f. Luk. 22: 47 f. Joh. 18: 3 f.
48 Men den som förrådde honom hade gifwit dem ett tecken, sägande: Den som jag kysser, han är det; gripen honom.
49 Och strax gick han fram till Jesus och sade: Hell dig, Rabbi, och kysste honom ifrigt.
50 Och Jesus sade till honom: Min wän, för hwad är du här? Då gingo de fram och buro händer på Jesus och grepo honom.
Min wän: detta ord brukades wanligen, äfwen då man bestraffande eller förebrående tilltalade någon. Judas kom såsom en falsk wän, såsom en förrädare af den wänskap och kärlek, Jesus så länge bewisat honom. I det ljufwa helsningsordet (wän) måste hafwa legat den grufligaste förebråelse, om Judas ännu warit det ringaste öppen för kraften af ett warnande tilltal.
51 Och se, en af dem som woro med Jesus räckte ut handen, drog ut sitt swärd och slog öfwersteprestens tjenare och högg af hans öra.
En af dem, nemligen Petrus, Joh. 18: 10. Med flit undwika de andra evangelisterna att här nämna Petri namn, ty de skrefwo, medan Petrus ännu lefde. Johannes åter nämner det, ty han skref sitt evangelium efter Petri död.
52 Då sade Jesus till honom: Stick ditt swärd tillbaka i dess rum; ty alla de som taga till swärd skola förgås med swärd. 1 Mos. 9: 6. Upp. 13: 10.
”De sägas taga till swärd, som bruka det utan wederbörlig magt och myndighet.” (Luthers anteckning.)
53 Eller menar du, att jag nu icke kunde bedja min Fader, och han skulle sända till min hjelp mer än tolf legioner änglar?
Tolf legioner änglar, i stället för de tolf apostlarne. Romerska krigshären indelades i legioner. En legion bestod af omkring 6,000 man.
54 Huru blefwe då skrifterna fullbordade, att så måste ske? Es. 53: 10.
Skrifterna, nemligen att Kristus skulle genom lidande ingå i sin härlighet.
55 I samma stund sade Jesus till folket: Såsom mot en röfware hafwen I gått ut med swärd och stafwar för att fasttaga mig. Hwar dag har jag suttit bland eder, lärande i templet, och I hafwen icke gripit mig.
56 Men allt detta har skett, på det att profeternas skrifter skulle fullbordas. Då öfwergåfwo alla lärjungarne honom och flydde. Ps. 88: 9.
Men... fullbordas, d. ä. I skullen icke heller nu kunnat gripa mig, om icke profeternas skrifter, som innehålla Guds ewiga rådslut, just nu skulle gå i fullbordan.
57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till öfwerstepresten Kaifas, hos hwilken de skriftlärde och äldste woro församlade. Mark. 14: 53 f. Luk. 22: 54 f. Joh. 18: 13, 24.
58 Och Petrus följde honom på afstånd ända till öfwersteprestens palats och gick in och satte sig bland tjenarne för att se utgången.
Palats, egentligen borggård. Sjelfwa palatset hade 4 flyglar, och i midten af dem war en stor fyrkantig gård. Här höllos ofta wigtiga sammankomster. En sådan war den, som nu hölls af det stora rådet. De hade redan beslutit Jesu dödsdom, för så widt det stod i deras magt att fälla den. De sökte blott omgifwa sig med skenet af en laglig undersökning. De brott, som de menade att Jesus begått emot Guds lag och templet, hörde under stora rådets ransakningsdom. Derföre måste den sålunda anklagade först och främst inför dem blifwa instäld. Petrus följde på afstånd efter, för att se utgången på saken.
59 Och öfwerstepresterna och de äldste och hela rådet sökte falskt wittnesbörd mot Jesus för att kunna låta döda honom; men de funno intet; Mark. 14: 55 f.
60 och ehuru många falska wittnen framträdde, funno de intet. Men slutligen framträdde twå falska wittnen
61 och sade: Denne har sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det. Joh. 2: 19.
De förwredo Jesu ord, Joh. 2: 19. Wittnena stämde icke heller öfwerens. Lögnen snärjer sig i sina egna band.
62 Och öfwerstepresten stod upp och sade till honom: Swarar du intet till det som dessa wittna mot dig?
63 Men Jesus teg. Och öfwerstepresten swarade och sade till honom: Jag beswär dig wid den lefwande Guden, att du säger oss, om du är Kristus, Guds Son. Luk. 22: 66 f.
Jesus teg. Ty 1) war hans död redan besluten, och allt förswar hade tjent till ingenting; 2) Woro de förhörande döfwa för sanningens wittnesbörd; 3) ett sådant förswarade hade lätt kunnat få det utseende, som om Jesus welat rädda sitt lif, hwilket han dock war willig att för oss uppoffra. Så war Jesu stillatigande en del af Jesu goda bekännelse. — Öfwerstepresten, förifrad, beswär derpå Jesus att säga, om han
_111.jpg&oldid=347440){kind=link}