| 164 | Jesus frestas. | Lukas' Evangelium. | Kap. 4. |
4 Kapitlet.
Jesus frestas af djefwulen, lärer i Nasarets synagoga, botar en besatt och andra sjuka.Och Jesus wände tillbaka från Jordan, full af den Helige Ande, och fördes af Anden till öknen Matt. 4: 1 f. Mark. 1: 12 f.
2 och frestades i fyratio dagar af djefwulen; och under de dagarna åt han intet, och när de hade gått till ända, blef han hungrig. 2 Mos. 34: 28. 1 Kon. 19: 8.
Genom dopet hade Jesus blifwit uppfyld af den Helige Andes gåfwor utan mått, på ett högre sätt, än han förut till den menskliga naturen warit. Dopet war den höga inwigningen till hans medlareembete, och nu skulle han i öknen genomgå det första swåra profwet, och bestå i frestelser, som woro af helt annat slag, än den förste Adam hade att genomgå, se Ps. 45: 8. Es. 61: 1. Till någon det få Jesu efterföljare erfara detsamma; sedan de blifwit delaktige af den Helige Ande, sättas de på prof, och i strider och frestelser måste de öfwa den kraft och göra bruk af den nåd, de af Herren undfått och derigenom blifwa i tron stadfästade. Jesus blef icke lekamligen försörjd genom något underwerk, såsom fordom Elias, 1 Kon. 17: 4–6, utan hans lekamliga lif blef uppehållet genom Andens kraft, som han i dopet hade undfått.
3 Och djefwulen sade till honom: Är du Guds Son, så säg till denna sten, att han warder bröd.
4 Och Jesus swarade och sade till honom: Det är skrifwet: ”Icke af bröd allenast lefwer menniskan, utan af hwart och ett Guds ord.” 5 Mos. 8: 3.
Se Matt. 4: 3, 4. 5 Mos. 8: 3.
5 Och djefwulen förde honom upp på ett högt berg och wisade honom alla riken på jorden i ett ögonblick.
6 Och djefwulen sade till honom: Dig skall jag gifwa all denna magt och deras härlighet, ty han är gifwen mig i händer, och jag gifwer henne åt hwem jag will.
7 Om du derföre faller ned inför mig och tillbeder, så skall hon hel och hållen wara din.
8 Och Jesus swarade och sade till honom: Gå bort ur min åsyn, Satan; det är skrifwet: ”Herren din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.” 5 Mos. 6: 13. 10: 20.
Lukas omtalar frestelserna, utan att bestämma den tidsordning, i hwilken de följde, men emedan Jesus efter denna frestelsen helt och hållet wisar Satan ifrån sig, så ser man tydligt, att det war den sista, såsom Matteus berättar. Lukas gör mera afseende på stället, der den skedde, och berättar den i sammanhang med den första, emedan både den första och den sista skedde i öknen. Då djefwulen säger, v. 6, hon är gifwen mig i händer, och jag gifwer henne åt hwem jag will, så motsäger Jesus honom icke, utan kallar honom, Joh. 14: 30, denna werldens furste; men ingenting kan Satan göra utan Guds tillåtelse. Den som fikar efter denna werldens goda, är ännu en mamonsträl och ännu fängslad af Satans list. Ju mera rikedom och ära och annat, som tillhörer werlden, en sådan menniska uppnår, desto starkare blifwa de band, hwarmed Satan håller henne fången. Skatta dig lycklig, då Herren söndersliter banden.
9 Och han förde honom till Jerusalem och stälde honom på templets utsprång och sade till honom: Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;
10 ty det är skrifwet: ”Han skall gifwa sina änglar befallning om dig, att de skola bewara dig,
11 och de skola bära dig på händerna, att du icke skall stöta din fot emot någon sten”. Ps. 91: 11 f.
12 Och Jesus swarade och sade till honom: Det är sagdt: ”Du skall icke fresta Herren, din Gud”. 5 Mos. 6: 16.
Med Guds tillstädjelse har djefwulen magt att upphöja till werldslig ära, att till pröfning uppföra menniskan på tinnarna. Lycklig den, som består i pröfningen! olycklig den, som swäfwar i luften, utan fotfäste, utan sann tro, och icke består! Guds änglar bewara och tjena dem, som frukta och älska Gud; djefwulen kan icke beskydda, bewara och hjelpa, allra minst i döden och domen. Att fresta Herren kan ske på många sätt, se 2 Kor. 10: 9. Egentligen är hwarje synd att fresta Gud, ty man försöker dermed, till hwad grad och huru länge det går an att synda honom emot. Fresta icke den allsmägtige! Gud låter icke gäcka sig.
13 Och sedan djefwulen hade slutat all frestelse, wek han från honom till en tid.
Till en tid wek frestaren, men han kom åter, i synnerhet i Jesu lidandes tid. Luk. 22: 53.
14 Och Jesus wände genom Andens kraft tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten der omkring. Matt. 4: 12. Mark. 1: 14. Joh. 4: 43. Ap. G. 10: 37.
Icke nu genast återwände Jesus till Galileen, utan först skedde det, som berättas, Joh. 1: 15—4: 54.
15 Och han lärde i deras synagogor och wardt prisad af alla.
_168.jpg&oldid=347548){kind=link}