| Jesus utdrifwes ur Nasaret. | Lukas' Evangelium. | Kap. 4. | 165 |
16 Och han kom till Nasaret, der han war uppfödd, och gick, såsom hans sedwänja war, på sabbatsdagen in i Synagogan och stod upp för att föreläsa.
Uppståendet war ett tecken, att han wille läsa utur den heliga skrift för folket, som war församladt i synagogan.
17 Då wardt honom gifwen profeten Esaias’ bok; och då han öppnade boken, fann han det ställe, der det stod skrifwet:
Öppnade, d. ä. då han upprullade bokrullen.
18 ”Herrens Ande är öfwer mig, derföre att han har smort mig till att predika evangelium för de fattiga; han har sändt mig till att läka de i hjertat förkrossade, till att förkunna de fångna frihet och de blinda syn, till att försätta de sönderslagna i frihet,
19 till att predika ett behagligt Herrens år”. Es. 61: 1 f.
Om den härliga profetia, som Messias kom att fullborda, se Es. 61: 1 och 42: 7. De sista orden tillade Jesus såsom förklaring, emedan de båda profetiorna höra tillsamman. Herrens behagliga år betyder i gamla testamentet alltid jubelåret eller friåret, 3 Mos. 25: 8. Men jubelåret war en förebild af den sanna friheten i Messias’ rike, förlossningen i Kristus, hwarigenom syndaskulden efterskänkts dem, som tro på Guds Son, och de återfå den himmelska arfwedelen, som de genom synden förlorat.
20 Och han lade ihop boken och gaf den åt tjenaren och satte sig, och allas ögon i synagogan woro fästa på honom.
Jesus förklarade profetian, i det han tillämpade den på sig sjelf; han war en lefwande förklaring deraf, och så måste allt Guds ord förklaras i wårt inre genom Jesu egen andeliga närwarelse, för att blifwa klart och lefwande i wåra hjertan.
21 Och han begynte säga till dem: I dag är denna skrift fullbordad för edra öron.
22 Och alla gåfwo honom wittnesbörd och förundrade sig öfwer de nådens ord, som utgingo från hans mun, och sade: Är icke denne Josefs son? Mark. 6: 2 f. Luk. 2: 47. Joh. 6: 42. 7: 46.
De som hörde, gåfwo wittnesbörd, att han war en underbar lärare, men de flesta förundrade sig blott deröfwer, att han kunde så tala, det förde dem icke till den rätta trosföreningen med honom.
23 Då sade han till dem: Wisst skolen I säga till mig detta ordspråk: Läkare, läk dig sjelf; alla de ting, som wi hafwa hört att du gjort i Kapernaum, gör ock här i din fädernestad.
24 Men han sade: Sannerligen säger jag eder: Ingen profet är wäl upptagen i sitt fädernesland. Matt. 13: 57. Joh. 4: 44.
Jesus wisste deras tankar och uttalade dem, till bewis på sitt allwetande, men förklarade tillika orsaken, hwarföre icke samma under gjordes i Nasaret, som i Kapernaum. Det war för den otros skull, som herrskade i Nasaret, der han war uppwäxt, se Matt. 13: 57. Mark. 6: 4.
25 Men i sanning säger jag eder: Många enkor woro på Elias’ tid i Israel, då himmelen war igenlyckt i tre år och sex månader, så att stor hunger kom öfwer hela landet, 1 Kon. 17.
26 och till ingen af dem blef Elias sänd, utan till en enka i Sarepta wid Sidon;
I v. 25 och Jak. 5: 17 lära wi noga känna, huru lång tid himmelen war igenlyckt i Elias’ dagar. Sarepta kallades på ebreiska Sarpat och låg emellan Tyrus och Sidon. 1 Kon. 17: 9.
27 och många spetelska woro på profeten Elisas tid i Israel, och ingen af dem gjordes ren, utan Syrern Naeman. 2 Kon. 5.
Fastän Gud hade utwalt Israels folk, så hade han dermed dock icke bundit sig wid detta folk, och fastän Jesus war uppfödd i Nasaret, så blef dock detta företräde för den staden om intet genom folkets otro; den som tror, han blifwer salig, och den, som icke tror, är förkastad och blifwer fördömd, utan afseende på lekamliga företräden. Wi, som nu kallas kristna, utgöra ett Nasaret, wi äro liksom uppwäxta uti Herrens bekantskap, men äro genom wår otro i stor fara att mista alla nådens under.
28 Och alla som woro i synagogan uppfyldes med wrede, när de hörde detta,
29 och de stodo upp och drefwo honom ut ur staden och förde honom ända till branten af det berg, hwarpå deras stad war byggd, för att störta honom der utföre.
Just denna wrede hos folket i Nasaret mot Herren Jesus war det största bewis, att de icke kände honom, och att de woro långt ifrån den ödmjukhet och den hunger efter nåd, som är nödwändig för att emottaga honom. Samma wrede glöder nu hos många, som kallas kristna, så snart något twifwel yttras om deras delaktighet i nådens under.
30 Men han gick mitt igenom dem sin wäg.
Han gick ifrån dem på ett underbart sätt. Joh. 8: 59.
31 Och han kom ned till staden Kapernaum i Galileen, och han lärde dem på sabbaten. Matt. 4: 13. Mark. 1: 21 f.
Se Matt. 4: 13.
_169.jpg&oldid=347550){kind=link}