| Sabbatslag. | Lukas' Evangelium. | Kap. 6. | 169 |
6 Kapitlet.
Lärjungarne plocka ax på Sabbaten. Jesus botar ett förtwinad hand, utwäljer tolf apostlar, håller sin bergspredikan.Och det begaf sig, att han på en sabbat, som war näst den första, gick genom sädesfält, och hans lärjungar afryckte ax, som de gnuggade med händerna och åto. Matt. 12: 1 f. Mark. 2: 23 f.
Detta war sannolikt den första sabbaten efter den stora påsksabbaten, annandagen af Judarnes påskhögtid, på hwilken förstlingskärfwen af den mognande säden offrades åt Herren, se 3 Mos. 23: 11. Från denna andra högtidsdag räknades sju sabbater eller weckor till pingst, se 3 Mos. 23: 15, och denna dag, som war den andra efter den stora påskdagen, war den första i weckoräkningen före pingst. I wår tidräkning äro alltid påskdagen och pingstdagen den första dagen i weckan, men weckoräkningen är densamma.
2 Då sade några af fariseerna till dem: Hwarföre gören I det som icke är lofligt att göra på sabbaten? 2 Mos. 20: 10. 5 Mos. 23: 25.
3 Och Jesus swarade och sade till dem: Hafwen I icke ens läst hwad David gjorde, när han och de som woro med honom blefwo hungrige, 1 Sam. 21: 6.
4 huru han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gaf äfwen åt dem som woro med honom, ehuru det icke är lofligt för andra än allenast för presterna att äta deraf? 2 Mos. 29: 32 f.
5 Och han sade till dem: Menniskosonen är Herre äfwen öfwer sabbaten.
Se Matt. 12: 1–8.
6 Och det begaf sig äfwen, att han på en annan sabbat gick in i synagogan och lärde; och der war en man, hwilkens högra hand war förtwinad. Matt. 12: 9 f. Mark. 3: 1 f.
7 de skriftlärde och fariseerna waktade på honom, om han skulle hela på sabbaten, att de måtte finna någon anklagelse mot honom. Luk. 13: 14 f 14: 3 f.
8 Men han wisste deras tankar och sade till mannen, som hade den förtwinade handen: Stå upp och träd fram. Och han stod upp och trädde fram.
9 Då sade Jesus till dem: Jag frågar eder: Hwad är lofligt på sabbaten, att göra godt eller att göra ondt, att rädda lif eller att förgöra det?
10 Och han såg omkring på dem alla och sade till mannen: Räck ut din hand. Och han gjorde så, och hans hand wardt helbregda igen såsom den andra.
Se Matt. 12: 9–13. Fariseerna gjorde lagen om intet derigenom, att de dödade och borttogo kärleken, som är lagens egentliga kärna. Jesus wisar dem, att kärleken är hufwudsaken, och att de just genom sin kärlekslöshet woro lagbrytare. Jesus uppfylde lagen fullkomligt också deruti: uti allt ådagalade han den allra fullkomligaste kärlek och utöfwade kärlekens werk. Sabbatens ändamål är, att menniskorna skola sjelfwa hwila och låta Herren werka, att de skola emottaga och låta Herren gifwa. Han har icke lust till de offer, som en menniska i egen kraft kan gifwa honom, utan han har lust till det försoningsoffer, som är ett werk af hans fria barmhertighet; han har lust att gifwa åt menniskan allt det goda, som detta offer förwärfwat; han har lust att se försoningens tillfyllestgörelse anammad af menniskan. Han will gifwa, han will, att du skall taga! detta är hans lust; och då du så tager emot, firar du rätt din sabbat. Har du derjemte tillfälle att med dessa emottagna gåfwor bewisa kärlek till din nästa med helig sabbatsro i själen, så hörer äfwen det till sabbatens rätta firande, se Jak. 1: 27.
11 Men de blefwo ursinnige och talade sins emellan om hwad de skulle kunna göra åt Jesus.
Denna ursinnighet bewisar just fariseernas blindhet, bitterhet och kärlekslöshet; sina gamla stadgar wärderade de högt. Jesus sjelf, den ewiga sanningen, kunde de icke tåla, ehuru de af Jesu underwerk kunde se, att han war sänd af Gud.
12 Och det begaf sig, att han i de dagarna gick ut till berget för att bedja och blef der öfwer natten i bön till Gud. Matt. 10: 1 f. Mark. 3: 13 f. Luk. 9: 1.
Denna natt, tillbragt i bönens samtal mellan Fadren och Sonen, mellan Gud och wår medlare, föregick apostlawalet, som strax i det följande här berättas; de blefwo honom af Fadren gifna, såsom swar på hans bön, se Joh. 17: 6, de woro således genom den Helige Ande utwalde. Och till swar på denna bön af Herren Jesus wäljas ännu alla af honom kallade lärare i församlingen. Alla de, som icke dertill wäljas af honom, äro icke hans tjenare, utan om dem gäller Herrens ord hos profeten: Jag sände dem icke, likwäl lupo de. Jer. 23: 21, 32.
13 Och när det hade blifwit dag, tillkallade han sina lärjungar och utwalde tolf af dem, hwilka han ock kallade apostlar:
14 Simon, hwilken han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jakob
_173.jpg&oldid=347558){kind=link}