| Enkans son i Nain. | Lukas' Evangelium. | Kap. 7. | 173 |
han redan war icke långt ifrån huset, sände höfwitsmannen några wänner och sade till honom: Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke wärdig, att du går in under mitt tak,
7 hwarföre jag ock icke räknade mig sjelf wärdig att gå till dig; utan säg ett ord, så warder min tjenare helbregda.
En menniska, som ännu icke warit förödmjukad af nåden, skulle ansett det för en stor ära att Jesus wille komma till honom; men denne höfwitsman ansåg sig så owärdig, att han först sände bud genom sina wänner, och sedan synes det af berättelsen hos Matteus, att han sjelf skyndade efter, för att personligen säga sina tankar.
8 Ty äfwen jag är en menniska, som står under befäl och har krigsmän under mig, och jag säger till en: gå, och han går, och till en annan: kom, och han kommer, och till min tjenare: gör det, och han gör så.
9 Och när Jesus hörde detta, förundrade han sig öfwer honom och wände sig om och sade till folket, som följde honom: Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.
10 Och de som hade blifwit utsände gingo hem igen och funno den sjuke tjenaren helbregda.
Se Matt. 8: 9, 10.
11 Och det begaf sig, att han dagen derefter gick till en stad, som kallas Nain. och med honom gingo många hans lärjungar och mycket folk.
Nain war en stad i Galileen, halfannan timmes wäg från Nasaret och ungefär 2 timmars wäg söder om Tabor, i Isaskars stam.
12 Och då han kom nära stadsporten, se, då bars der ut en död, sin moders ende son, och hon war enka, och en stor hop folk ifrån staden war med henne.
13 Och när Herren såg henne, warkunnade han sig öfwer henne och sade till henne: Gråt icke.
14 Och han gick fram och rörde wid båren, och de som buro stannade, och han sade: Unge man. jag säger dig: Stå Upp. Ap. G. 9: 40.
15 Och den döde satte sig upp och begynte tala, och han gaf honom åt hans moder.
Stort och härligt war detta underwerk, hwarmed Jesus så fullkomligt bewisade, att han war lifwets furste och att han hade oinskränkt magt öfwer lif och död. Det war ett stort allmagtsunder, men det war ett wida större kärlekens under. Jesus warkunnade sig öfwer den sörjande enkan och modren. De orden warkunnade sig uttryckas i grt. med ett ord, som betyder att gripas af ett brinnande medlidande, och innan han uppwäckte den döde ynglingen, tröstade han den gråtande och sade till henne: gråt icke; trösten gick före hjelpen, men hjelpen kom strax derpå. Sådan är Jesu kärlek, så brinnande är Jesu barmhertighet, så allsmägtig är hans hand till att hjelpa! Aldrig gjorde Jesus något underwerk blott för att bewisa sin magt, det war alltid kärleken, warkunsamheten och förbarmandet, som förmådde honom dertill. Det brukades då liksom nu i österlanden ingen likkista, utan den döde låg på en öppen bår. Jesus gaf den uppwäckte sonen åt hans moder såsom en gåfwa, som nu gafs för andra gången. Hwarje sådant underwerk är en ny skapelse, och denne uppwäckte yngling är ett insegel på Jesu löfte om de dödas uppståndelse.
16 Och räddhåga kom öfwer alla, och de prisade Gud, sägande: En stor profet har uppstått bland oss, och Gud har besökt sitt folk. Mark. 7: 37. Luk. 1: 68. Joh. 4: 19. 6: 14. 9: 17.
Detta underwerk war ett bewis, att Gud nu sökte sitt folk genom utomordentlig nåd. Messias war kommen att söka och frälsa det borttappade.
17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och hela trakten der omkring.
18 Och Johannes’ lärjungar berättade allt detta för honom.
Johannes döparen war då i fängelse, se Matt. 11: 2.
19 Och Johannes kallade till sig twå af sina lärjungar och sände dem till Jesus och sade: Är du den som skall komma, eller skola wi förbida någon annan? Matt. 11: 2 f.
20 Och då männen kommo till honom, sade de: Johannes döparen har sändt oss till dig, sägande: Är du den som skall komma, eller skola wi förbida någon annan?
21 Men i samma stund botade han många från sjukdomar, plågor och onde andar och gaf många blinda deras syn.
22 Och Jesus swarade och sade till dem: Gån och berätten för Johannes hwad I hafwen sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetelske blifwa rena, döfwa höra, döda stå upp ochför fattiga förkunnas evangelium. Es. 35: 5. 61: 1.
23 Och salig är den som icke tager anstöt af mig.
_177.jpg&oldid=347566){kind=link}