| 184 | En lagklok frestar Jesus. | Lukas' Evangelium. | Kap. 10. |
i eder, skulle de länge sedan hafwa suttit i säck och aska och gjort bättring. Matt. 11: 21 f.
Se Matt. 11: 21, 22. Krafter, d. ä. underwerk.
14 Dock skall det för Tyrus och Sidon wara drägligare i domen än för eder.
15 Och du Kapernaum, som har warit upphöjd ända till himmelen, du skall warda nedstörtad ända till afgrunden.
Se Matt. 11: 22, 23.
16 Den som hör eder, han hör mig, och den som föraktar eder, han föraktar mig, och den som föraktar mig, han föraktar den som har sändt mig. Matt. 10: 40. Luk. 9: 48. Joh. 13: 20. 1 Tess. 4: 8.
Se Matt. 10: 40. Att höra betyder här att willigt anamma salighetens ord.
17 Och de sjuttio kommo tillbaka med glädje och sade: Herre, äfwen de onde andarna äro oss underdånige i ditt namn.
Åt dessa sjuttio hade Herren Jesus icke uttryckligen lofwat en sådan magt, se v. 9; derföre berätta de med glad förundran denna framgång. Herren gör alltid mer än han lofwat.
18 Och han sade till dem: Jag såg Satan falla ifrån himmelen såsom en ljungeld. Upp. 12: 8, 9.
Jesus’ hade redan i Anden sett Satans fullkomliga slutliga dom, så wäl som han sett hans första fall och förwarande med ewiga bojor i mörkret. Jud. v. 6. Den egentliga domens werkställande förestår ännu, se Upp. 12: 9. 20: 2, 10.
19 Se, jag gifwer eder magt att trampa på ormar och skorpioner och öfwer all fiendens kraft, och intet skall kunna skada eder. Mark. 16: 18. Ap. G. 28: 5.
Se Mark. 16: 18 och Ps. 91: 13. Fienden betyder här djefwulen.
20 Glädjens dock icke deröfwer, att andarne äro eder underdånige, utan glädjens, att edra namn äro skrifna i himmelen.
Det högsta och största ämnet till glädje måste wara att hafwa sitt namn inskrifwet i lifwets bok. Utom detta kunde de största naturens och Andens gåfwor icke hjelpa oss, det wore för oss af ingen nytta, om andra menniskor blefwe från Satans magt befriade genom det ord, wi förkunna, men wi sjelfwe icke blefwe fria. Äfwen de största andeliga gåfwor kunde icke hjelpa oss, om wi icke blefwe frälsta genom tro på Guds Son, och derigenom finge herrawälde öfwer syndens magt i wåra hjertan.
21 I samma stund fröjdade sig Jesus i anden och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordens Herre, att du har fördolt detta för wisa och kloka och uppenbarat det för enfaldiga. Ja, Fader; ty så har warit behagligt för dig. Es. 29: 14. Matt. 11: 25 f. 2 Kor. 1: 19, 26.
Se Matt. 11: 25, 27.
22 Allt har blifwit mig öfwerlåtet af min Fader; och ingen känner, hwilken Sonen är, utom Fadren, och hwilken Fadren är, utom Sonen och den, för hwilken Sonen will uppenbara det. Ps. 8: 7. Joh. 3: 35. 17: 2. Ef. 1: 21 f. Joh. 1: 18. 6: 46. 10: 15.
Se Ps. 8: 7. Matt. 28: 18. Fil. 2: 10.
23 Och han wände sig till lärjungarna afsides och sade: Saliga äro de ögon, som se det I sen; Matt. 13: 16 f.
24 ty jag säger eder: Många profeter och konungar wille se det I sen och fingo icke se det, och höra det I hören och fingo icke höra det. 1 Petr. 1: 10.
Blott till sina lärjungar kunde Jesus säga dessa ord, ty fastän det öfriga folket såg honom sjelf och såg hans underwerk och hörde hans ord, så kom det dock icke till sanningens kunskap; ögon och öron blefwo icke andeligen öppnade, ty de wille icke! Se Joh. 1: 14. 1 Petr. 1: 10.
25 Och se, en lagklok stod upp och frestade honom och sade: Mästare, hwad skall jag göra, att jag må ärfwa ewigt lif?
Se Matt. 19: 16. Mark. 10: 17.
26 Då sade han till honom: Hwad är skrifwet i lagen? Huru läser du?
27 Och han swarade och sade: Du skall älska Herren din Gud af allt ditt hjerta och af all din själ och af all din kraft och af allt ditt förstånd och din nästa såsom dig sjelf. 5 Mos. 6: 5. 3 Mos. 19: 18.
Hufwudsumman af lagen, 5 Mos. 6: 4, 5, lästes i synagogorna hwarje dag, både morgon och afton, och den skriftlärde förstod, att Jesus menade denna kärna af lagen.
28 Och han sade till honom: Rätt swarade du. Gör det, så skall du lefwa. 3 Mos. 18: 5. Hes. 20: 11, 13.
Att weta sanningen är icke nog, att weta Guds lag är icke tillräckligt till saligheten, utan det är nödwändigt att göra, att uppfylla hela Guds lag. Men detta är för menniskan omöjligt, och lagen kan icke gifwa henne kraft dertill. Jesu befallning att göra detta skulle således wisa den lagkloke, att det war omöjligt att blifwa frälst genom lagen, och att en annan frälsningswäg war nödwändig, den frälsningswäg som nu skulle beredas genom Messias. Se Rom. 10: 5. Gal. 3: 12–21.
29 Då wille han göra sig sjelf rättfärdig och sade till Jesus; Hwilken är då min nästa?
_188.jpg&oldid=347588){kind=link}